Dax att vara med i TV igen...

Jag skall vara med i Telia-reklamen igen. Om dom inte klipper bort mig :-D Jag spelar Telia-pappans kollega på banken. Vi spelade in två nya reklamfilmer i torsdags. Jag hade tagit på mig en vit blus och en marinblå jumper (mörkt upptill för att inte se så mullig ut i TV) som jag hade ett helsike att hitta i min garderob. Bank-stilen är nämligen så långt ifrån min egen klädstil som man kan komma. Fick jag ha min jumper på mig? Jo tjenare! Den byttes ut till en damig ljungrosa kofta. Sminket lade även en ljungrosa ögonskugga på mig. Jag har aldrig ljungrosa ögonskugga. Jag tycker att det gör att jag ser blek och glåmig ut. Vi får väl se hur det kommer att se ut i rutan...
Telia-filmerna spelas alltid in i Enköping. Hur och varför det har blivit så, har jag ingen aning om. Produktionsbolaget tycker kanske att stan är ”lagom”... Vi höll på från kl 14.30 till 24.00! Först satt jag i en bilkö vid ett fejkat vägarbete och frös (tills dom gav oss tillstånd att ha motorerna på). Jag hade i uppdrag att tuta :-D Efter detta tog vi oss till Swedbanks kontor för att spela in nästa film, efter att först fått käka en god räk- och grönsaksgryta med ris som en cateringfirma kånkat dit. Vi kom igång kl. 20.00 ca, och höll på till midnatt. Då är man törstig och utmattad så det räcker efter att ha varit jättekoncentrerad på vad man skall göra och har gjort massor av omtagningar i varmt strålkastarljus som gör det hela till snudd på ett bastubad. Av detta blir det till slut 30 sekunders (!) reklamfilm. Helt galet att en så lång inspelning blir bara 30 sekunder i slutänden. Men så funkar det. Himla kul är det i alla fall! Detta är tredje gången som jag är med och jag hoppas på att få göra det igen... ;-)

Stående riskokar-ovationer!

Ibland undrar man... varför i hela helsike man inte har skaffat sig en riskokare förrän nu? Vilken makalös manick! Jag köpte en till jul och jag har sällan blivit så hänförd över en kökspryl som min lilla riskokare. Jag köpte en till min dotter också. Hon provade den först ikväll och hon blev precis lika lycklig som jag. Jag har gått och dragit mig för att skaffa ännu en pryl som kommer att trängas med allt annat i mina köksskåp. Varför? Ja inte vet jag. Såhär i efterhand ångrar jag mig djupt. Hela familjen gillar att äta ris och skulle nog ha gjort det betydligt oftare om det inte hade varit för det där med passandet. Är det lagom med vatten i kastrullen? Lagom mängd ris? Kokar det lagom mycket? Har det kokat torrt och blivit bränt, eller är riset klart och simmar i vatten på bottnen av kastrullen? Men fattar ni? Känner ni igen er? Dessa problem är som bortblåsta med en riskokare! Två mått vatten, två mått ris (enkelt va?) och tryck sedan på knappen och gå och lägg dig om du vill. Riset kokar klart av sig självt, blir perfekt och varmhålls sedan i flera timmar (så sov en stund, såptvätta en trasmatta eller idka älskog om du föredrar det) utan att du behöver bry dig! Tack kära riskokare! Du kommer alltid att finnas hos mig! :-)