Jag hör syrsorna. Alltså är jag ung!

Åh, vilken glädje, att kunna höra syrsorna! Jo i min släkt är det så. Det är hur jag minns det i alla fall. Och visst är det mysigt att höra syrsornas serenader om sommarkvällarna. Det hör liksom till. Jag minns när farmor såg ut som ett stort frågetecken när vi andra påpekade att syrsorna förde ett herrans liv. Då var jag nog sådär ungefär tio år. Jag tyckte att det var jättekonstigt. Hur kunde man inte höra dem? De väsnades ju nåt så förskräckligt. Sedan minns jag att min farbror slutade att höra dem, och nu är det mina föräldrar som ojar sig över att dom är så gamla att dom inte hör syrsorna. Det har gjort att jag varje sommar kollar om jag hör syrsorna. Och hittills har jag hört dem varenda gång. Alltså är det inte kört än. Jag är ung! I alla fall någorlunda... Och jag hör dem! :-D

Jaha, då ska allt vara som vanligt igen då...

Vadå vanligt? Vad är vanligt? Min sambo har börjat jobba idag efter sin semester. Jag har ”semester” jämt eftersom jag jobbar timmar och frilansar när det behövs. Jag är en ”fri och konstnärlig själ” som en gammal släkting kallade mig en gång, så detta sätt att leva passar mig utmärkt. Jag vill ogärna sitta fast i rutiner och måsten. Då sparkar jag bakut. Det är det vanliga. Men det finns sånt som inte är riktigt vanligt också. Jag har till exempel inte kallat mig författare nån gång, men det finns en enorm önskan att kunna göra det. Varför? Jag älskar att skriva, vill inget annat, och fantasin är det inget fel på heller. Så... nu fortsätter jag skrivandet av min psykologiska thriller/kriminalroman! Jag påbörjade den i våras, men den har liksom ”jäst” i huvudet på mig en lång tid. Ett par år är det nog nästan. Har haft ett uppehåll ett tag på skrivandet, men nu rycker det i skrivarfingrarna igen. Och eftersom jag kommer att ångra mig om jag inte gör detta innan jag kastar in handduken, så gör jag det alltså nu. Det blir en riktigt, man kan säga osvenskt ruggig och läskig story. Den kommer att ge läsaren rysningar och mardrömmar som kommer att hålla i sig länge. Mycket länge! Så då vet ni det. Jag har något speciellt på gång. Jag luktar inte bara på blommorna och klappar katterna. I alla fall inte idag. :-D

Vi har en dovhjort på verandan!

Jo det är sant! Trodde först att det var det vanliga gamla rådjuret, men den här gången hade detta rådjur tagit anabola! Jag visste inte ens att det fanns hjortar här hos oss. Vi har inte haft det förut. Att det kliver omkring rådjur och hela älgfamiljer i trädgården är inget ovanligt, men detta? Min sambo som är nyfiken av naturen, ringde polisen i Uppsala och kollade om det finns hjort här ute. Det har det inte funnits, men det kunde nu finnas ett mindre bestånd som rymt från ett hägn. Då måste det alltså vara förklaringen. Att denna välmående hjort strosar omkring i våran trädgård och äter alla välsmakande blommor som vi hellre skulle njuta av att se på. Men å andra sidan känns det här så exotiskt, så jag kan tänka mig att bjuda denna ståtliga herre på mina gamla slokiga penseer. Dom ska ändå bytas ut mot nya blommor. Så varsågod herr hjort! Bilden tog jag från köksfönstret när han mumsade för fullt. :-)

Jag - en hobbygalning!

Jag är rädd för att jag håller på att bli galen. Hobbygalen. Jag gör just nu inget annat, nästan, än att hålla på med min hobby. Jo jag äter och sover ibland... Varenda ledig stund, och varenda stund som man har nån ork kvar, för det här tar på krafterna, så slipar, målar och fixar jag på min gamla båt, Våga af Enköping. Den SKA i sjön i år är det tänkt. Så nu är vi ständigt dammiga och har färgrester överallt. Min sambo har snart semester, och som nyfrälst båt- och sjöälskare har han bestämt sig för att vi skall tillbringa semestern på sjön. Inte mig emot. Jag har längtat ut på vågorna i ett par år nu när båten har stått på land som ett i allra högsta grad avstannat projekt. Verkligen härligt att det händer nåt på båtfronten! Jag är skitglad helt enkelt! :-D

VILL DU LÄSA OM BÅTEN och våra båtäventyr, så har den fått en egen blogg nu!
Titta på: http://vagasloggbok.blogspot.com