Jaha, då ska allt vara som vanligt igen då...

Vadå vanligt? Vad är vanligt? Min sambo har börjat jobba idag efter sin semester. Jag har ”semester” jämt eftersom jag jobbar timmar och frilansar när det behövs. Jag är en ”fri och konstnärlig själ” som en gammal släkting kallade mig en gång, så detta sätt att leva passar mig utmärkt. Jag vill ogärna sitta fast i rutiner och måsten. Då sparkar jag bakut. Det är det vanliga. Men det finns sånt som inte är riktigt vanligt också. Jag har till exempel inte kallat mig författare nån gång, men det finns en enorm önskan att kunna göra det. Varför? Jag älskar att skriva, vill inget annat, och fantasin är det inget fel på heller. Så... nu fortsätter jag skrivandet av min psykologiska thriller/kriminalroman! Jag påbörjade den i våras, men den har liksom ”jäst” i huvudet på mig en lång tid. Ett par år är det nog nästan. Har haft ett uppehåll ett tag på skrivandet, men nu rycker det i skrivarfingrarna igen. Och eftersom jag kommer att ångra mig om jag inte gör detta innan jag kastar in handduken, så gör jag det alltså nu. Det blir en riktigt, man kan säga osvenskt ruggig och läskig story. Den kommer att ge läsaren rysningar och mardrömmar som kommer att hålla i sig länge. Mycket länge! Så då vet ni det. Jag har något speciellt på gång. Jag luktar inte bara på blommorna och klappar katterna. I alla fall inte idag. :-D