Loppisar är farliga för blodtrycket!

Jag är lycklig! Jag har gjort ett fynd! På en loppis som jag egentligen inte hade tänkt gå in och titta på, hittade jag den här oljelampan i mässing. Jag såg den i skyltfönstret och blev nyfiken, så jag gick in i alla fall. Och där var den. Jag tänkte att den nog var rätt så dyr... för att inte bli allt för besviken. Priset? 55 kr, endast! Jag trodde knappt det var sant. Såå billigt! Pulsen ökade och blodtrycket steg säkert betänkligt. (Får inte folk hjärnblödningar av att göra tokfynd? Jag är säker på att jag har varit nära flera gånger!) Den lilla ratten på pinnen som man skruvar upp och ner veken med, saknades. Jag påpekade detta och frågade om lampan kanske fungerade ändå... Då föreslog expediten att jag skulle prova. Kunde jag tänka mig att betala 40 kr för lampan? Jag var nästan tvungen att bita mig i läppen för att inte tjoande av glädje hoppa och skutta framför henne. Näe det fick jag spara tills jag kom hem. Så det gjorde jag. Jag provtände den, och den funkade utmärkt! Stor och rejäl är den också. Jag vet precis på vilken vägg i min gamla veteranbåt den skall sitta. Jag kan redan se den framför mig, sprida ett rofyllt och mysigt ljus i styrhytten om sommarkvällarna. Härligt, härligt! :-)

Skönheten vid soptunnan...

Sopbilen kommer på torsdagar. Så i går kväll passade jag på att få ned ett par extra soppåsar i soptunnan. Regnade gjorde det. Jag drog mig i det längsta för att gå ut, men det fanns inga tecken på att det skulle upphöra, så jag knallade iväg och slängde soporna. Jag bor ju som sagt på landet, så tunnan står inte precis vid husväggen utan man får gå en liten bit. Regnet strilade ur en molntuss och vid horisonten gick solen ned. Orangegula strålar sken på mig och soptunnan trots regnet. Då var den bara där. En av de mäktigaste och färgstarkaste regnbågar jag någonsin sett! Klar och stark i färgerna sträckte den sig över hela himlavalvet. Inte ett avbrott på den någonstans. Hel och fin och som sagt riktigt mäktig. Sååå läckert! Jag önskar bara att jag hade haft en kamera med vidvinkelobjektiv med mig. Nu fick jag fota den i delar tyvärr, men vilken skönhet! Jag tappade nästan andan. Det var helt magiskt. Det tog ett tag innan jag kastade soppåsarna. Jag bara stod där med en i var hand, som förtrollad. Och tokglodde. När kommer jag att få se en sådan regnbåge igen? Kanske aldrig. Så jag bara stod där vid min soptunna och förundrades över hur vacker världen kan vara. Det milda kvällsljuset, det strilande ljumma regnet och alla dessa färger. Tack för att jag får vara här! :-)

Gräsklipparmassakern • The uncut version!

Åh dessa oumbärliga, förbannade gräsklippare! Vad skulle man göra utan dom? Slå med lie? Klippa med nån slags sax? Jag skulle inte klara mig en vecka utan. Då skulle man vara tvungen att ta sig fram genom våran stora trädgård med djungelkniv. Man skulle inte veta vilket håll man kommit ifrån utan kompass. Nåja, fullt så fort växer kanske inte gräset, men snudd på. Jag har nån slags lycko-traumatiska barndomsminnen vad gäller gräsklippare. Jag var alltid med pappa när det skulle mekas med dessa maskiner. Alltid var det Briggs & Stratton motorer. Det skulle det vara enligt pappa. Pålitliga grejer det! Jodå. För det mesta kanske. Det byttes tändstift och luftfilter, flödades innan start, flödades för mycket så tändstiftet blev blött och måste torkas av... Ja ungefär så är det fortfarande. Det är liksom typiskt gräsklippare. Samtidigt blev man så jäkla lycklig när prylen startade på första rycket! Hur ofta händer det? Nästan aldrig. Om det händer dig, stick iväg direkt och spela på lotto, för då är du inne i ett flyt som sällan återkommer! Hade klippt en himla massa häromdagen, när klipparen började gå trögt. Alltså motorn gick ner i varv och liksom inte orkade. Då undrar pappa lite fint: ”Har du olja i den där”? Jag fick nästan en infarkt när jag kom på att jag glömt fylla på olja. Shit! Den får ju inte skära ihop nu. Snälla maskin! Håll ut! Förlåt! Jag behöver dig! Jag hämtade oljan och fyllde på. Grejen var att jag antagligen tyckte lite väl synd om min gräsklippare, så den fick lite extra olja, snäll som jag är av naturen. Tänkte inte på att det var ganska osmart. För sjutton! Så många timmar som jag har hängt näsan över gräsklippare, så borde jag ha kommit ihåg att för mycket olja inte funkar. När jag nu drog igång den igen så gick den perfekt i ungefär en minut. Sedan började den hosta och blåröka! Olja ända upp i luftfiltret... Jag har aldrig sett så mycket rök i hela mitt liv! Inte ens på dragracing! Vad gör man? Jo asgarvar! Herre min skapare vad jag skrattade! Jag kunde knappt andas, fast det kanske var rökens fel? Jag vet inte, men bilden här ovanför är inte fejkad om du trodde det. Den är ett exklusivt bildbevis på min oljemiss. Kanske borde jag gå ut och pyssla om min Briggs & Stratton. Borsta bort gammalt gräs på den och säga att jag älskar den? Det är den ta mig sjutton värd! :-)

Grova grejer är skönare att ta i...

Så är det bara. Det skall inte vara blankt och plastigt. Det skall vara lite knottrigt eller liksom en ojämn yta för att förhöja känslan mot huden. Helst sval och härlig och så hård att man får vara försiktig... Men det är inte fel om den är ljuvligt solvarm heller. Vad jag pratar om? Fem millimeter tjock stålplåt! Sån som min niometers veteranstålbåt, Våga af Enköping från 1929, har (kolla in bilden på fören). Det är så rejält, liksom. Ihopsatt med grova nitar. Man behöver inte oroa sig för sprickor i plasten. Går nåt sönder så svetsar man det, och blir det rost någonstans så målar man bara över det. Lätt som en plätt. Tänk vad härligt att ligga på däck och sola och känna den gamla båtens tjocka plåt under ryggen, och undra hur mycket den har varit med om egentligen. Båten har gått som flottningsbåt i Siljan och på Dalälven. Då satt det en tändkulemotor i den, den hette då Hosjön, och den var helt öppen, utan överbyggnad. Nu finns en styrhytt och en ruff med kojer. Resten är fortfarande ett projekt. Det skall bli en toa och ett kök också. Och två sovplatser till. Fönsterna skall i... Det har tagit sin tid, det här med båten. Jag brukar faktiskt göra det mesta själv, men i fjol körde jag fast vid svetsningen. (Det har liksom bara varit jag som varit båtintresserad.) Men va fasen, jag är ju inte sämre än att jag lärde mig svetsa (blir så frustrerad när jag måste be om hjälp och folk ”inte har tid”.) så räcken och annat kom på plats. Och bra blev det! Fast nu har jag fått ny Våga-glöd igen! Min sambo (som inte haft en aning om sjölivets njutningar förrän nu) och jag åkte med goda vänner i helgen när dom tog hem sin nyinköpta yacht från Nynäshamn. Vi (och framför allt min sambo då) fick vara med om det mesta. Jag har haft båt förut och varit mycket på sjön, men han är helt grön. Vi hade broöppning, passerade Dragets kanal som är så trång, slussning i Södertälje kanal, tamp runt propelleraxeln som fick skäras loss av dykare och härligt, vindstilla supersoligt nästan 30-gradigt väder, gott vin och ljuvligt doftande grillning. Han kallade det för PR-resa. Alltså nåt vi andra gjorde för att han äntligen skulle bli intresserad. Han medgav att kuppen fungerade. Igår låg han i soffan och lusläste mina båttidningar! Helt frivilligt! Jag kunde inte låta bli att le. Ännu en som är fast i sjöjivet alltså. Bra! För så är det ju. En gång båtägare och sjöfantast, alltid båtägare och sjöfantast. Jag tror att han förstår mig bättre nu, eller faktiskt väldigt bra. Å vad glad jag blir! Ska måla mera på Våga idag. Och planera inredningen. Min dotter lär bli jätteglad. Hon har tjatat länge och mycket på att jag ska få båten i sjön. Hon växte ju praktiskt taget upp med båtlivet. När min sambo kommer hem skall han kolla att motorn fortfarande är OK. Skepp o´hoj på er landkrabbor och sjöbusar! Snart kastar vi loss! :-)

Durkslag och regnskurar i Helsinki...

Min mor och jag var i Helsingfors i onsdags. Vi fraktades dit på Silja Symfony med gågata, rysk cirkus och tax free. Ja hela turistpaketet alltså. Det var tisdag när vi åkte, så det var inte direkt trångt. Däremot kunde man tro att Tallink Silja evakuerade några äldreboenden som brunnit. Och så fanns ombord också ett par hundra japaner som reste i stim. Som alltid. Men det var faktiskt lungt och skönt. Precis så lugnt, avkopplande och i total avsaknad av hemmavardagen som jag ville ha det! Vi gick en sväng till dansrestaurangen och tittade. Tog en drink och sedan gick vi därifrån. Inte det minsta inspirerade att stanna faktiskt. Istället gick vi ett par extra vändor i butikerna på båten. Bra mycket roligare! På ditresan hade jag inhandlat två par nya sandaler, örhängen, nagellack och massor av godis. Bland annat den klassiska stora Tobleronen som jag bara måste ha med mig hem varje gång. Väl framme i Helsingfors så ösregnade det! Men är det inte helt otroligt? I minst två dagar innan hade det varit uppåt +30 grader och nästan vindstilla. Vi lyckades däremot ta både åskan och regnet med oss från Sverige. Vi glömde dock bort att vi var ganska så blöta när vi kom in på Forum-gallerian och såg allt läckert. Det blev en hel del inhandlat. Bland annat ett vitt, emaljerat durkslag, som jag bestämt redan innan att jag skulle inhandla. Fast det köpte jag på Sokos. Men hallå! Ett durkslag, tänker du nu? Jamen jag ville ju ha ett sånt, så varför inte skölja pasta och drömma sig iväg till Helsinki samtidigt? Det är en härlig stad! Och finsk design är ju helt outstanding! Halvfinsk som jag är så kanske jag gillar det extra mycket bara därför. Det flyter väl i venerna liksom. Det där finska. Jag har inte tänkt så mycket på att jag är 50% finsk förut när jag var yngre. Men det kommer liksom mer och mer, att jag intresserar mig för mina rötter. Det är mamma som är finsk, från Karelen, och pappa som är svensk. Extra kul är det att gå in på Marimekko, eftersom det är en släkting till mig som grundade företaget från början. Nej, det har liksom blivit mer och mer ”mitt” land, Finland, och jag kommer att åka dit igen... och igen... och igen. Jag trivs där, helt enkelt. Det bara är så. Och här kommer mytdödaren: Ingen i min finska släkt har kniv i stövelskaftet, dom har inte ens stövlar annat än i potatislandet då möjligen, och dom super inte, och är inte heller melankoliska. Det är ett coolt och relaxat och mysigt gäng med skitskön humor, som man bara måste trivas med, helt enkelt. Nåja... nu skall jag gå och ta mig en smutt Jägermeister som jag köpte som förkylningsförebyggande medel, eftersom finnar tydligen brukar göra det. Har ingen förkylning på gång just idag, men det kanske beror på att jag tog mig en smutt igår också? Kippis, på dig! :-)