Grova grejer är skönare att ta i...

Så är det bara. Det skall inte vara blankt och plastigt. Det skall vara lite knottrigt eller liksom en ojämn yta för att förhöja känslan mot huden. Helst sval och härlig och så hård att man får vara försiktig... Men det är inte fel om den är ljuvligt solvarm heller. Vad jag pratar om? Fem millimeter tjock stålplåt! Sån som min niometers veteranstålbåt, Våga af Enköping från 1929, har (kolla in bilden på fören). Det är så rejält, liksom. Ihopsatt med grova nitar. Man behöver inte oroa sig för sprickor i plasten. Går nåt sönder så svetsar man det, och blir det rost någonstans så målar man bara över det. Lätt som en plätt. Tänk vad härligt att ligga på däck och sola och känna den gamla båtens tjocka plåt under ryggen, och undra hur mycket den har varit med om egentligen. Båten har gått som flottningsbåt i Siljan och på Dalälven. Då satt det en tändkulemotor i den, den hette då Hosjön, och den var helt öppen, utan överbyggnad. Nu finns en styrhytt och en ruff med kojer. Resten är fortfarande ett projekt. Det skall bli en toa och ett kök också. Och två sovplatser till. Fönsterna skall i... Det har tagit sin tid, det här med båten. Jag brukar faktiskt göra det mesta själv, men i fjol körde jag fast vid svetsningen. (Det har liksom bara varit jag som varit båtintresserad.) Men va fasen, jag är ju inte sämre än att jag lärde mig svetsa (blir så frustrerad när jag måste be om hjälp och folk ”inte har tid”.) så räcken och annat kom på plats. Och bra blev det! Fast nu har jag fått ny Våga-glöd igen! Min sambo (som inte haft en aning om sjölivets njutningar förrän nu) och jag åkte med goda vänner i helgen när dom tog hem sin nyinköpta yacht från Nynäshamn. Vi (och framför allt min sambo då) fick vara med om det mesta. Jag har haft båt förut och varit mycket på sjön, men han är helt grön. Vi hade broöppning, passerade Dragets kanal som är så trång, slussning i Södertälje kanal, tamp runt propelleraxeln som fick skäras loss av dykare och härligt, vindstilla supersoligt nästan 30-gradigt väder, gott vin och ljuvligt doftande grillning. Han kallade det för PR-resa. Alltså nåt vi andra gjorde för att han äntligen skulle bli intresserad. Han medgav att kuppen fungerade. Igår låg han i soffan och lusläste mina båttidningar! Helt frivilligt! Jag kunde inte låta bli att le. Ännu en som är fast i sjöjivet alltså. Bra! För så är det ju. En gång båtägare och sjöfantast, alltid båtägare och sjöfantast. Jag tror att han förstår mig bättre nu, eller faktiskt väldigt bra. Å vad glad jag blir! Ska måla mera på Våga idag. Och planera inredningen. Min dotter lär bli jätteglad. Hon har tjatat länge och mycket på att jag ska få båten i sjön. Hon växte ju praktiskt taget upp med båtlivet. När min sambo kommer hem skall han kolla att motorn fortfarande är OK. Skepp o´hoj på er landkrabbor och sjöbusar! Snart kastar vi loss! :-)