Skönheten vid soptunnan...

Sopbilen kommer på torsdagar. Så i går kväll passade jag på att få ned ett par extra soppåsar i soptunnan. Regnade gjorde det. Jag drog mig i det längsta för att gå ut, men det fanns inga tecken på att det skulle upphöra, så jag knallade iväg och slängde soporna. Jag bor ju som sagt på landet, så tunnan står inte precis vid husväggen utan man får gå en liten bit. Regnet strilade ur en molntuss och vid horisonten gick solen ned. Orangegula strålar sken på mig och soptunnan trots regnet. Då var den bara där. En av de mäktigaste och färgstarkaste regnbågar jag någonsin sett! Klar och stark i färgerna sträckte den sig över hela himlavalvet. Inte ett avbrott på den någonstans. Hel och fin och som sagt riktigt mäktig. Sååå läckert! Jag önskar bara att jag hade haft en kamera med vidvinkelobjektiv med mig. Nu fick jag fota den i delar tyvärr, men vilken skönhet! Jag tappade nästan andan. Det var helt magiskt. Det tog ett tag innan jag kastade soppåsarna. Jag bara stod där med en i var hand, som förtrollad. Och tokglodde. När kommer jag att få se en sådan regnbåge igen? Kanske aldrig. Så jag bara stod där vid min soptunna och förundrades över hur vacker världen kan vara. Det milda kvällsljuset, det strilande ljumma regnet och alla dessa färger. Tack för att jag får vara här! :-)