Kirskålen har mörat mina skinkor...

Sju timmar på alla fyra och krypandes under pioner, liljor och rosbuskar i jakten på oövervinnerlig Kirskål och annat ogräs, har efterlämnat vissa smärtförnimmelser i mina skinkor. Jag jobbade extra åt en trädgårdsfirma igår och det var skitkul och fritt och bra. Sånt passar mig perfekt. Sol och vind i guds härliga natur och man blir lika härdad och förhoppningsvis lika skön och vacker också som växterna som växer i den. Men min kropp! Den enda muskel som jag inte har träningsvärk i idag är nog tungan... Jag har till och med ömma fingertoppar efter allt rensande. Tack gode Gud att jag hade ett par rejäla handskar på mig, annars hade jag garanterat varit skinnflådd på händerna. Jag hade riktiga Jobman-byxor också med knäkuddar. Annars hade det aldrig funkat. Vi var i en stor gammaldags trädgård med mycket prästkragar, smörblommor, krolliljor, syrener och förgätmigej. Delar av gräsmattan såg ut som härliga sommarängar. Men det gjorde det inte i rabatterna och kring husgrunderna och bland träden... Vilken bedrövlig växt! Kirskålen. Den nästlar sig in bland andra växter och sprider sig i turbofart med långa rottrådar som är så gott som omöjliga att gräva upp. Jag har faktiskt aldrig sett så mycket på en och samma plats. Som en tät grön matta var det. Överallt! Jag har ingen aning om hur många skottkärror jag rensade bort. Men det var många! Gården vi var på skulle rensas, ansas och fixas inför en försäljning. Jag säger bara stackars, stackars dom som flyttar dit! Dom kommer aldrig att bli av med detta ogräs hur dom än försöker. Ånej. Har dom däremot matsmältningsbesvär eller portvinstå, så kommer dom aldrig att behöva lida mer! Kirskålen har nämligen bland annat plockats för dessa ändamål när den förr användes som medicinalväxt. Så någon nytta har den väl gjort någon gång. Kirskålen kallas också för Kärs, eller Skvallerkål, för att den sprider sig som skvaller!

Man kan göra bortrensandet av kirskålen trevligare (???) genom att ta den tillvara, för den kan ätas. Den är faktiskt släkt med hundloka, morot och dill. Prova till exempel den här soppan:

KIRSKÅLSSOPPA
5 dl kirskål + kokvatten

1 l vatten + 2 grönsaksbuljongtärningar

2 msk vetemjöl1 dl grädde

Riven muskotnöt el. kummin

Koka kirskålen, låt rinna av och strimla. Släng kokvattnet. Blanda mjölet med grädden och rör ned det i buljongen tillsammans med kirskålen. Koka ca 10 minuter, krydda.

Kanske borde man sätta upp recept på några kirskålsmediciner och andra matrecept på ytterdörren till dom nya ägarna, om det kan vara dom till nån tröst. Om dom nu ändå inte kan bli av med den, menar jag, så kanske det är bäst att dom lär sig gilla läget. :-)

Jag har snöat in på solstolar...

Du vet dom där i trä och tyg som är nästan omöjliga att fälla upp och ihop, och som ser lite gammaldags ut. Har just införskaffat ett par ljusröda som fått ett eget parasoll också. I dom kan man nu sitta i skuggan under det gamla äppelträdet och småprata och smutta på något gott... Mmmmmm... Under äppelträdet som faktiskt har tre olika sorters äpplen. Jo det är helt sant. Min farfar var bland annat, en riktig trädgårdstok och skulle prova allt möjligt och han ympade in två sorter på trädet, så nu finns där alltså tre sorter. Ole, dole, doff! Fiffigt värre. Jag har haft en trädgårdsdag idag, jag med. Planterat ut mera blommor, klippt gräs och fixat och donat till pingst. Det ska ju vara fint till pingst. Det har i alla fall blivit ett av mina målsnören i trädgården. När allt är klippt, planterat, ansat och vattnat, ja då är det liksom mera tillåtet att slå ner sin egen häck, och koppla av och njuta av härligheten. I alla fall så känns det så, tycker jag. Hade faktiskt tänkt vara ännu duktigare idag. Jag skall baka mitt speciella mörka matbröd som jag har gröna russin, kummin och pumpakärnor i. Det blir så himla gott, och så är det ju toknyttigt också! Såklart skall jag sedan ockupera en av solstolarna i och njuta mitt bröd där, med ett härligt örtte till. Det blir ju helt perfekt! :-)

Tvätten speedtorkar... och jag lider!

Jag verkligen hatar det! Blåst! Det får gärna regna, åska (fast okay, kanske inte exakt ovanför huvudet då), vara torka och snudd på nödår, bara jag slipper blåsten! Det är skitirriterande när det blåser hela tiden. Nu snackar jag inte milda och svalkande brisar och normal vind, utan sån där när man måste ta in trädgårdsparasollen och inte hinner det, för dom är redan knäckta eller har lyft rakt upp ur parasollfoten och flygit iväg och lagt sig i blomrabatten. Trädgårdsmöblerna slungas iväg. I alla fall dom där lätta plaststolarna med låg rygg. Dom är det ”a walk in the park” för vindarna att möblera om i trädgården med. Hårband eller hästsvans måste jag ha också, annars blir jag skogstokig av att ha håret garanterat fram över fejset och i ögonen hela jäkla tiden. Ja jag vet. Man ska inte hetsa upp sig över sånt man inte kan påverka eller göra något åt. Så vad gör jag då? Tvättar såklart. Vad kan passa bättre? Maskin efter maskin, och ser till att den förbaskade blåsten får göra nytta när den ändå vägrar ge sig. Speedtorkning på högsta nivå! Kanonbra faktiskt. Man hinner knappt byta tvätt i maskinen så är den förra redan torr. Speciellt när solen skiner, och det gjorde den igår. Så jag är nöjd, men hoppas det dröjer tills nästa blåstomgång. Idag var jag in till stan och handlade mat. Trist? Näe, för det regnade bara. Härligt, härligt! :-)

Vaniljglass, liniment och varma hjortron...

Jösses vad gott! Det är precis vad vi skall unna oss idag! Besökte min gamla faster igår. Alldeles för länge sedan jag var där sist. En massa år sedan faktiskt. Helt på tok att tappa kontakten sådär. Men desto roligare att få sitta ner och babbla och bubbla om allt möjligt. Vi har samma intressen, min faster och jag, och är liksom ”likadana”. Vi ser och känner av sånt som inte alla ser... Själsfränder som hon själv valde att uttrycka det. Det värmde att hon sade det. Det var fint att höra. Hon är 88 år och har kärleksbekymmer! Underbart! Inte bekymmren alltså, utan att få bekräftat att romanser är något som finns i ens hjärta oavsett hur gammal man blir. Det är ju så man blir helt lycklig! Då kanske det finns hopp om en innehållsrik och spännande ålderdom ändå. Hon börjar bli lite knackig, faster, men huvet är skarpt som ett nyslipat ljuster. Hon är sannerligen en naturmänniska. Har en stuga i norra Jämtland dit hon åkt titt som tätt under massor av år. Plockat bär av alla de slag med knaket av brunbjörn precis intill. Hon räds inte. Och svamp, hinkvis av svamp. Tagit roddbåten ut på skogssjön och dragit upp massor av fisk. Aborrar på ett helt kilo ibland! Det är väl ändå bland det bästa i livet? Att få vara i den miljön? ”Och inte har du varit där uppe heller”, sa hon. Så kanske kan jag ha turen att få hyra stugan nån vecka när den är ledig. Det vore fantastiskt. Då skall jag ta fram naturmänniskan i mig och toknjuta!!! Ligga på rygg i roddbåten ute på sjön och låta solen värma mig. Ha ett flöte som guppar brevid. Nu skall jag däremot tillaga hjortronen. Värma dem en aning bara, och äta till gammeldags vaniljglass. Mmmmmm!!! Fick hjortron i utbyte mot två burkar hemkokt liniment och myggsalva som jag gav till faster. Hjärtligt och varmt tack! :-)

Min väninna var tyst i TIO dagar!

Det är sant! I ett kloster, på en bergstopp, i Spanien! Bra gjort. Jag tvivlar verkligen på att jag skulle fixa det... Yoga till frukost om man ville, möjligen någon kommunikation under lunchen, men bara om man behövde fråga om något. I TIO dagar! Jag hade nog blivit knäpp, men hon påstår att det hela är precis som undergörande och att man när man träffar så kallade upplysta människor, får man en energikick som inte kan beskrivas med några som helst jordiska ord! Fast det klart, jag är inte den som bangar. Jag kan mycket väl kunna tänka mig att prova, faktiskt. Fast en helg får nog räcka första gången... Kanske är det till och med så att jag skulle må himla bra av det. Att ta itu med sina undantryckta känslor och demoner kan vara f-n så jobbigt, men det kanske är dax? Att bli lite mera upplyst menar jag. Att liksom landa i sitt eget liv och kolla upp vem man egentligen är. Min väninna berättade med en otrolig glöd och inlevelse om sina upplevelser. Hon sa: ”Äh va f-n (jo hon svär, så upplyst hon är) Vildine! Du måste hänga med på en satsang nån gång så du fattar vad jag pratar om!” Och det har jag nu faktiskt tänkt göra.

Jag googlade på ”satsang” och fann bland annat: ” Sat betyder Sanning och sang kommer från Sanga och betyder församling eller att samlas tillsammans. Under en Satsang samlas vi tillsammans i Sanningen – den oföränderliga källan som lever och uttrycker sig genom alla existensformer samt också genom oss. Syftet är inte att få någonting, vi har redan för mycket (av idéer och föreställningar), utan att avlägsna eller se igenom det som är föränderligt och inte har en egen existens. Att se vilka vi verkligen är. Att upptäcka det vi redan är. Enhet utan dualitet. I praktiken görs detta genom att bli speglad av en lärare som lever denna Sanning. Att se dig Själv i lärarens stillhet. I satsang kan du ställa frågor för att avlägsna tvivel eller bara sitta i den gemensamma stillheten.”

Så alltså, det är vad jag skall ge min in på. Faktiskt ville min dotter också komma med. Jag måste tillstå att det skall bli jättespännande. Jag är själv inne på alternativmedicin, örtmedicin, meditationer och annat, så jag är inte helt väck, faktiskt, vad gäller sånt här. Det är bara det att min väninna ligger några ljusår före, känns det som. Men det är aldrig för sent att testa, och det kan ju faktiskt bli galet häftigt! Har faktiskt inte träffat nån guru ännu, vad jag vet... So why not? :-)

Om fler var häxor vore världen bättre!

Jo så är det faktiskt. Och ingen växthuseffekt skulle vi ha heller. Och varför, det tänker jag nu här berätta. Ta till exempel wicca. En hednisk naturreligion skulle man kunna kalla den. Hedning kommer av ”den som bor på heden”, eller ute på landet helt enkelt. En häxa lever nära, och i samklang med naturen (och djuren). Skulle aldrig komma på tanken att skada den på något sätt som med utsläpp och föroreningar. Att häxor och wicca skulle ha något med djävulen att göra, det är nåt som folk har fått totalt om bakfoten och det är såååå fel! Att tro det handlar om det är bara avsaknad av kunskap. Pentagrammet som ofta används som symbol, står för de fyra väderstrecken och de fem elementen, vatten, luft, jord, eld och ande. Denna symbol är inget annat än en symbol för balans och harmoni. Så nu vet ni det en gång för alla! :-)

Nu skall jag koka salvor enligt gammaldags recept. Dom baseras på bivax och vegetabiliska oljor, och för ändamålet lämpliga örter. Vaddå? Om jag är en häxa? Vad tror du? ;-) Idag skall jag koka en salva med linimenteffekt. Riktigt bra mot ömma och stela muskler är den faktiskt! ”Häxor är aldrig maktlösa”, brukar jag säga när jag tar fram mina örter och sätter igång. Näe jag brukar inte göra det så ofta, men när det behövs, som när någon håller på att bli förkyld till exempel eller har ont i magen, då är det verkligen bra att kunna en del om örter! Och så är det så roligt! Att ta vara på den gamla örtkunskapen och kloka gummors knep! Du kanske skulle prova att bli en bättre människa du också... sjunga för djuren i skogen, beundra en gran eller koka en brygd... Må så ske! :-)

Akta! Du kan brinna upp för snabbt!

Idag bjuder jag dig på en av mina dikter, helt enkelt, och i all enkelhet. Låt den påminna dig om att leva livet i lagom tempo. Kom ihåg, att ta vara på det och att njuuuta! "För att du är värd det", som dom säger i varenda jäkla kosmetikareklam. Men vad det gäller det här, så är det faktiskt sant, för en gångs skull!


STRÅLVÄRME
Ser in i elden
Värms
Ser gnistornas dans
Hör ljudet av dess korta liv
De kastar sig ut ur glöden
förvissade om det sköna livet
Så obetänksamma
Ivriga
De lärde ej av lågorna
som långsamt brann
Följde vedens konturer
Kände varje kvist
Vajade
Smekte varandra
Så heta
att deras kärlek räckte
till många fler

Hur låter ljudet av Ditt liv?

.....................................................................
Av: Vildine -05

Fästinghalsband till människor... Ja tack!

Eller armband, pannband eller maggördel! Vad som helst, bara man slipper dom där äckliga djuren! Det kan väl möjligen vara en av få fördelar med städer. Att mängden fästingar är minimal. Jag fick min första i söndags. På vaden. Tyckte liksom att det kliade som tusan, och kollade, och där satt den! Det lilla äckliga krypet! Vad gör fästingar för nytta egentligen? Varför finns dom över huvud taget? Vår herre måste ha varit på ett riktigt skithumör den dagen han skapade dem. ”Nu ska dom få, haha, både folk och fä, haha! Sådärja, nu mår jag mycket bättre!" Våra katter har fått anti-fästing-droppar i nacken. Blir då fästingfria i flera veckor. Skitbra uppfinning. Fästingarna drar snabbare än en blinkning så man slipper få in dom också i huset, eller på sig. Varför finns inte det för människor? Istället för vaccination menar jag. Eller som ett alternativ åtminstone. Då får man dem ju på sig i alla fall. Kunde vara skönt om dom kutade iväg så fort dom såg en istället. Mitt bett kliade som f-n igår! Aningen svullet är det fortfarande men inte borreliavarningsrött längre. Nu har det bleknat helt. Återgått till normal hudfärg. Det tackar jag Aboriginerna för. Tea Tree olja! Från Australien. Det mest decificerande som finns! Aboriginerna använder den till och med på giftiga ormbett, så på fästingbett är det alldeles utmärkt! Det röda och irriterade, och nu också klådan, har alltså försvunnit efter insmörjning två gånger om dagen. Leve Aboriginerna! :-)

Min kropp – en barometer?

Nej jag skulle inte alls ha sovit så här länge. Kände min kropp att det var mulet idag? Ja inte vet jag, men jag vaknade åt helsike för sent i alla fall. Eller berodde det på att jag gick "milvis" med gräsklipparen igår? Klockan var en bra bit över tio när jag slog upp mina gröna. Inte för att det spelar nån större roll, men det blir så knäppt med allt man tänkt göra. Och ta mig tusan. Man får dåligt samvete. Varför? Brukar inte behöva ställa klockan, men gör det för det mesta ändå. På åtta ungefär. Det känns lagom. Ställde den inte igår. Hade ingen lust! Och hade förresten sett på väderleksrapporten att det skulle bli regn idag. Då kunde jag ju ändå inte göra nåt ute. Får bli lite pyssel inne istället idag. Födelsedagsfest på onsdag. Behöver städa. Kanske berodde det på ett det var en aning mörkare i sovrummet i morse att jag knoppade extra länge. Ingen sol som sken rätt in genom fönstret. I vilket fall som helst så brukar jag försöka att inte bry mig så mycket om när detta händer. Varför skulle jag inte passa på att sova ut ordentligt ibland, när jag ändå kan? Har märkt att det är ett fenomen bland så kallade vuxna det där, att det skulle vara liksom skämmigt att sova till in på förmiddagen när det är vardag. Det rynkas på näsan då, liksom. Bakom ryggen. Avundsjuka! Så svenskt så det ryker! Det är jag säker på. Så jäkla avundsjuka är dom, för att dom inte har samma privilegium. Visst! Så är det. Ska man skämmas och ha dåligt samvete då? För att andra människor inte får sova på morgnarna? Näe du! Jag tänker i alla fall njuta av det när jag kan, bara för att jag kan och så länge jag kan! :-)

Jag vill höra ljudet av vatten...

Idag fixade jag mig en liten ”fontän” som står och rinner vid stenmuren. Nej jag köpte ingen färdig. Jag gillar att fixa och dona, så jag gjorde en egen helt enkelt. För varför måste saker och ting vara nya och glänsande, när gamla prylar för det mesta har mycket högre charmfaktor? Jag tog farmors gamla koppargryta som jag satte ner en sån där inomhusfontänpump i, som jag anslöt en slang till och drog upp genom ett cementrör som jag lagt på stenmuren. A piece of cake! Och det blev så himla mysigt! Nu kan man sitta där i trädgården och bara njuta och mysa, och lyssna på porlandet och skvalandet och bli irriterad över att man blir kissnödig stup i kvarten av det... Men det är det definitivt värt! Inget är som ljudet av vatten! Tänkte bara berätta det innan jag nannar kudden. :-)

Grevinnan, bankrånaren, Svensson & jag...

Kan man vara belevad och komma från landet? Vad tror du? Att alla som bor på landet inte hänger med över huvud taget på vad som händer utanför en radie på tio kilometer från hemmet? Trodde du verkligen det? Men kära nån då! Du hänger ju inte med alls! Jag har träffat en minst sagt brokig samling människor ska du veta. Ja jösses. Man undrar ju, när man tänker tillbaka, hur i herrans namn man lyckats träffa vissa av dom. Men jag skulle aldrig i livet vilja ha det ogjort. Aldrig! Det är fantastiskt med människor. Bland det mest spännande som finns. Massor av möten genom livet. En del sekundkorta, andra mycket längre. Jag minns en av gångerna när vi var ett gäng som var bjudna till ett av familjen Bondes gods på en ”liten grillfest”. Vi skulle komma ledigt klädda och börja med att ta en drink vid tennisbanan. Vi presenterade oss, och jag kom fram till en kille i vit skjorta och fluga, och vita långbyxor. Han presenterade sig som ”Jean-Pierre Eriksson från Sigtuna”. Ja ni får ursäkta, men jag har sällan haft så svårt att hålla masken och inte börja asgarva! Vilket oerhört töntigt namn! Totalfel, liksom. Kunde inte hans föräldrar åtminstone ha bytt efternamn åt grabbstackaren, så han hade sluppit få en tönt- och wannabe-stämpel på sig, och dom också för den delen? Suck! Det här var bara en av gångerna jag varit på liknande fester. Men som sagt, det var jäkligt kul, och intressant, inte minst ur upplevelse- och researchsynpunkt, att ha fått träffa ”gräddan”! Har fått ett antal VIP-inbjudningar till Undici också. Till efterfesten på idrottsgalan och annat... Så det så. Det trodde du inte va? Nämen tänk så fel man kan ha då! :-)

En annan gång, när jag gör ett frilansjobb åt ett företag, så dyker jag på mitt livs första bankrånare. Tror jag i alla fall. Har jag träffat nån tidigare, så har jag i alla fall inte vetat om det. Han var anställd där. Skittrevlig kille, men en aning ”dampig”. Svårt att coola ner och sitta still. Knivskarp hjärna. För skarp för hans eget bästa antagligen. Han hade jobbat på detta företag ett bra tag, och i omgångar, kan man väl beskriva det som. En dag för några år sedan sa han: ”Jag drar på lunch nu. Kommer sen”! Och det gjorde han. Han dök upp ungefär ett och ett halvt år senare och fortsatte jobba. Han hade bara suttit inne för bankrån ett tag. Vem drar iväg och rånar en bank på lunchen, liksom? Herregud, han berättade om det som om han varit ute och köpt pizza! Också en märklig upplevelse. För mig alltså!

Och så har vi ju alla dessa så kallade Svenssons. Alla dom som man inte kan placera bland ytterligheterna. Dom som flyter med strömmen utan att protestera, i alla fall inte offentligt. Dom som verkar nöjda och glada oavsett. Dom som ständigt går omkring och ler stort, eller dom som gnäller på allt och alltid. För övrigt har jag träffat alla sorts människor du kan tänka dig. Jag lovar! Troligen de allra flesta i Gud faders brokiga register. Och tänk vad givande det är! Skitspännande! Du kan lära dig nåt av alla människor. Glöm inte det! :-)

Jag klättrar i träd för att stressa av!

Det här är mitt klätterträd. Trolltallen! Näej, jag kommer inte att sluta att klättra i träd. Varför skulle jag? För att jag är 40+? Herregud, hur mycket fördomar finns det egentligen? Har du över huvud taget provat? Eller kommer du inte upp längre? Det finns stegar! Daaaah! Men det finns faktiskt inga undanflykter eller bortförklaringar vad det gäller att klättra i träd. Om jag är skadad av ”Kalles Klätterträd”, barnprogrammet som gick på TV för en evighet sen? Nix! Det här är helt och hållet mitt eget påhitt. Jag är inte som folk i allmänhet nämligen. Finner det oerhört tråkigt. Och jag älskar naturen och skogen. Har alltid gjort och kommer alltid att göra! Lekte ofta i skogen, helt ensam, när jag var liten. Jag bara njöt! Här kan jag finna ny kraft och verkligen stressa ner. Oslagbart, helt enkelt. Så fortfarande, om jag är irriterad, stressad, ledsen eller vad det än må vara, så händer det att jag klättrar upp i min väldigt speciella tall, och bara äääääär! Trolltallen ser inte ut som en vanlig tall. Mer som sparbankseken faktiskt. Ett perfekt klätterträd med andra ord. Den växer på en kulle med gamla vikingagravar, så kanske är det därför man känner att man fått lite extra "jäklaranammaenergier" också efter att ha suttit där uppe? Man vet aldrig vad rötterna suger upp och delar med sig av... Man känner sig som ny efteråt faktiskt. Både lugn, beslutsam och med energireserverna påfyllda!
Så jag bara sitter där, i dess vida krona och mediterar och filosoferar över livet och dess märkliga innehåll. Wow, vad det är välgörande!!! Prova vetja! :-)

Det är skönt att skita ner sig då och då!

Ja alltså, nu menar jag ju inte på DET viset. Jag menar att det är jäkligt skönt att ta på sig sina vardagsskitiga, säckiga och nötta kläder och sätta igång och böka runt med allt möjligt som en lycklig gris som lerbadar! Fattar du? Bor du någorlunda på landet så gör du nog det. Går du ut runt Stureplan i helgen så fattar du antagligen inte ett jota! Men det gör inget. Smyg dig ut på landet och prova att bli lite skitig. Nog har du väl nån gammal Gucci-trasa som du kan offra för upplevelsen? Har du provat lerinpackningar? Jag betalar inte för mina. Blir både konserverad och vacker av den friska luften och naturligheten här ute i spenaten! Visst gillar jag att klä upp mig och snofsa till mig, men att få krypa i vardagskläderna slår allt, faktiskt. Och som du ser, så har jag också ett par... illgröna! Supersköna. Perfekta att lulla runt i ute i trädgården. Varför faller jag för sånt här? Skulle ju inte ha några. Gillar inte att se ut som en massa andra! Hmmm... Skit samma, och vill du veta, så har jag faktiskt två (2!) par. Ett par knallröda också. Den söta på bilden är Muffin, min kattjej. Ska försöka smussla in alla fyra katterna på bilder framöver. Napoleon har jag redan lyckats peta in. (Nej, du vinner ingen CD-skiva om du hittar bilder på alla fyra katterna och mailar dom till mig!) Nu skall jag gå ut och skita ner mig och bli en lyckligare människa! :-)

Jag har kört svarttaxi! För en krona!

Idag blev det en liten utflykt in till staden. Min gamla pappa skulle på återbesök hos hjärtläkaren, så jag skjutsade honom dit. Det var som vanligt. Väntrum fyllt med människor som sneglar på varandra i smyg och undrar över vad denna andra någon kan tänkas ha för åkomma. Knaske avslöjar receptionisten något spännande när hon samtalar och tar betalt för besöken. ”Du ska till labb och ta flera prover. Det är på andra sidan. Gå genom hela entréhallen så kommer du rätt.” Jaha ja. Denna någon behöver alltså ta prover... Jag undrar...? För det kan väl inte vara fel att liksom tjuvlyssna? Varför? Därför att det är omöjligt helt enkelt. Alla receptionister talar nämligen så högt att man praktiskt taget blir påtvingad information om andra människor som man faktiskt inte har bett om att få veta, och då kan det omöjligt klassas som tjuvlyssning. Detsamma gäller t. ex. på apoteken. ”Den här salvan smörjer du i ljumskarna tre gånger dagligen mot klåda”! eller ”Jaha du har springmask! Då ska du ta dom här tabletterna, två om dan tills dom är slut!” Fint! Nu sitter alla som väntar på sin tur och undrar hur man fått det. Om man är dålig på att hålla sig ren. Om det kliar lika mycket runt slutmuskeln som det sägs när man har det. Varför pratar personalen så högt? Har dom dålig hörsel, eller tror dom verkligen att alla kunder har det?

Efter sjukhusbesöket stannade vi vid Coop för att handla hem lite mat. Pappa satt på en bänk i butiken och väntade medan jag rafsade åt mig det jag behövde. Han satt där med en kvinna från trakten som vi känner, och pratade. Hon hade också handlat och beklagade sig över att det var så besvärligt att få tag på taxi hem. Ärligt talat så undrade jag hur denna kvinna hade tagit sig in till stan överhuvud taget, för hon är verkligen virrig ibland. Hon har sina ljusa stunder, men så plötsligt så ”dippar” minnet och hon är tillbaka i sin ungdom ett ögonblick. Hon hade åkt taxi till stan sa hon, men så undrade hon om inte vi kunde skjutsa hem henne. Jag sa ”Javisst”, eftersom det bara var en omväg på kanske tre kilometer, så det skulle väl gå bra. Jag packade in två personer, årsmodell 1923, den ena virrig och den andra kristallklar, och matkassarna i min bil och åkte hemåt. Vi småpratade om allt möjligt på hemvägen och jag tyckte nog att kvinnan bredvid mig verkade rätt så klar i knoppen ändå, förutom att hon sa fel på tio år när jag frågade hur gammal hon var. När vi närmade oss hennes hem började hon bläddra i sin portmonä. Hon ville göra rätt för sig och betala skjutsen sa hon, mycket bestämt. Jag undrade för mig själv hur mycket hon möjligen hade tänkt betala. Lite nyfiken blir man ju. Då höll hon upp sin knutna hand, och jag höll upp min öppna, och så sa hon mycket stolt och bestämt: ”Här har du en krona!” Och så lade hon en enkrona i handen på mig. Ja vad säger man? Man håller masken och tackar glatt. Då, i den stunden var hon tillbaka i sin ungdom igen, när man kunde köpa halva världen för en krona. Visst är det väl ändå lite gulligt att bli virrig på gamla dar? :-)

Det är nåt med halmhattar och solstolar...

Den här kära gamla solstolen hittade jag på soptippen. Kan ni begripa? Jag hör till dem som har på tok för svårt att slänga prylar som jag kanske kan komma att behöva. Men en sån här solstol? Jag minns att min farfar hade en likadan, fast den var blåmålad och hade ett blå-och-röd-randigt tyg. Jag minns också att alla vuxna skrek och viftade så fort vi som små barn kom i närheten av den. Den var nämligen en effektiv och utmärkt fungerande barnfingergiljotin. Själv brukar jag använda just denna solstol till att drömma mig bort en stund. Den är faktiskt som gjord för det! Jag brukar slå mig ned i den med ett glas rödvin och med min halmhatt på huvudet. Då kommer leendet liksom helt automatiskt. Och alla bilderna från förr. Inte för att jag själv var med på den tiden, men man har ju sett foton, filmer, målningar och sånt. Jag kommer att tänka på skagenmålningarna, jag hör verkligen havet, och ser människorna i vita vackra kläder. Några antagligen med halmhattar. Och gamla magra V-Gurra. Tenniskungen. Jag ser honom framför mig i vit kostym och bredbrättad hatt. Han ler en aning och bugar artigt åt mitt håll när han passerar. Nu vet jag inte om just hans hatt var gjord av halm, om det anstod en kung att ha en getfrukost på huvudet, men det skulle i vilket fall som helst ha passat bra till kostymen. Så här sitter jag, på min veranda, och drömmer mig bort en stund. Det finns inte mycket som slår det faktiskt. Om du nu inte har en veranda eller en gammal solstol, så rekommenderar jag i alla fall att du köper dig en halmhatt. Gör det, ta den på dig, blunda, och känn hur du faktiskt förändras! :-)

Roomservice = Nöjda inredningsoffer = Sant?

Är det verkligen sant att alla som blir utsatta för hantverkarmänniskor och överinspirerade inredningstokar från TV:s diverse inredningsprogram, alltid är superdupernöjda när alla dessa människor i eufori över sina insatser tar sitt pick och pack och drar till nästa objekt? Näe, det kan väl knappast stämma? Har dom verkligen aldrig, en enda gång, behövt klippa bort någon som hysteriskt kastat prylar och så kallat piff, på dom och skrikit ”Va faaan har ni gjort med mitt hus era galna jävla dårar!”? Igår till exempel. Ja det var nog en repris av Roomservice, men strunt samma, så var det en skräddartjej som bland annat fick sitt vackra trägolv slipat och målat... SVART! Hur praktiskt är det i ett arbetsrum där man syr och klipper och dammar med tyger? Visst, det var väl inte fult, men wow vad opraktiskt. Jag skulle bli galen på alla trådar och damm som syns hur bra som helst. Man skulle ju vara tvungen att dammtorka golvet varje dag, om man nu var den sortens person, vill säga. Det är ju i och för sig inte jag, men jag skulle ändå föredragit en mera praktisk färg. Är det förresten en åldersgrej det där? Att man börjar tänka praktiskt, menar jag? Eller? Hu vad hemskt i så fall. Dom är ju knappt torra bakom öronen, dom flesta som inreder. Ruset dom verkar uppleva när dom blir lotsade in i ett nytt rum som skall inredas påminner om när man släpper ut kor och kalvar på våren. Ett fullständigt lyckoruskaos! Men vid närmare eftertanke så finns det någon enstaka, lite äldre inredare också på TV som blir som helt galen när det erbjuds ett nytt projekt att sätta tänderna i. SKÖNT! Där ser ni! Att man inte behöver tackla av när man kommer upp i åren alltså. Det är tillåtet att vara spontan och tokig och släppa loss fantasin och kreativiteten, och klä sig i häftiga färger vad det än råkar stå i prästbetyget. Så det så! Så ta på dig nåt storblommigt i grälla färger, även om du råkar vara lite överviktig, och knalla omkring på stan och se ut som som en lycklig, vandrande hammock! Kom loss nu! Du också! Och var inte så jäkla feg och praktisk! :-)