Grevinnan, bankrånaren, Svensson & jag...

Kan man vara belevad och komma från landet? Vad tror du? Att alla som bor på landet inte hänger med över huvud taget på vad som händer utanför en radie på tio kilometer från hemmet? Trodde du verkligen det? Men kära nån då! Du hänger ju inte med alls! Jag har träffat en minst sagt brokig samling människor ska du veta. Ja jösses. Man undrar ju, när man tänker tillbaka, hur i herrans namn man lyckats träffa vissa av dom. Men jag skulle aldrig i livet vilja ha det ogjort. Aldrig! Det är fantastiskt med människor. Bland det mest spännande som finns. Massor av möten genom livet. En del sekundkorta, andra mycket längre. Jag minns en av gångerna när vi var ett gäng som var bjudna till ett av familjen Bondes gods på en ”liten grillfest”. Vi skulle komma ledigt klädda och börja med att ta en drink vid tennisbanan. Vi presenterade oss, och jag kom fram till en kille i vit skjorta och fluga, och vita långbyxor. Han presenterade sig som ”Jean-Pierre Eriksson från Sigtuna”. Ja ni får ursäkta, men jag har sällan haft så svårt att hålla masken och inte börja asgarva! Vilket oerhört töntigt namn! Totalfel, liksom. Kunde inte hans föräldrar åtminstone ha bytt efternamn åt grabbstackaren, så han hade sluppit få en tönt- och wannabe-stämpel på sig, och dom också för den delen? Suck! Det här var bara en av gångerna jag varit på liknande fester. Men som sagt, det var jäkligt kul, och intressant, inte minst ur upplevelse- och researchsynpunkt, att ha fått träffa ”gräddan”! Har fått ett antal VIP-inbjudningar till Undici också. Till efterfesten på idrottsgalan och annat... Så det så. Det trodde du inte va? Nämen tänk så fel man kan ha då! :-)

En annan gång, när jag gör ett frilansjobb åt ett företag, så dyker jag på mitt livs första bankrånare. Tror jag i alla fall. Har jag träffat nån tidigare, så har jag i alla fall inte vetat om det. Han var anställd där. Skittrevlig kille, men en aning ”dampig”. Svårt att coola ner och sitta still. Knivskarp hjärna. För skarp för hans eget bästa antagligen. Han hade jobbat på detta företag ett bra tag, och i omgångar, kan man väl beskriva det som. En dag för några år sedan sa han: ”Jag drar på lunch nu. Kommer sen”! Och det gjorde han. Han dök upp ungefär ett och ett halvt år senare och fortsatte jobba. Han hade bara suttit inne för bankrån ett tag. Vem drar iväg och rånar en bank på lunchen, liksom? Herregud, han berättade om det som om han varit ute och köpt pizza! Också en märklig upplevelse. För mig alltså!

Och så har vi ju alla dessa så kallade Svenssons. Alla dom som man inte kan placera bland ytterligheterna. Dom som flyter med strömmen utan att protestera, i alla fall inte offentligt. Dom som verkar nöjda och glada oavsett. Dom som ständigt går omkring och ler stort, eller dom som gnäller på allt och alltid. För övrigt har jag träffat alla sorts människor du kan tänka dig. Jag lovar! Troligen de allra flesta i Gud faders brokiga register. Och tänk vad givande det är! Skitspännande! Du kan lära dig nåt av alla människor. Glöm inte det! :-)