Jag klättrar i träd för att stressa av!

Det här är mitt klätterträd. Trolltallen! Näej, jag kommer inte att sluta att klättra i träd. Varför skulle jag? För att jag är 40+? Herregud, hur mycket fördomar finns det egentligen? Har du över huvud taget provat? Eller kommer du inte upp längre? Det finns stegar! Daaaah! Men det finns faktiskt inga undanflykter eller bortförklaringar vad det gäller att klättra i träd. Om jag är skadad av ”Kalles Klätterträd”, barnprogrammet som gick på TV för en evighet sen? Nix! Det här är helt och hållet mitt eget påhitt. Jag är inte som folk i allmänhet nämligen. Finner det oerhört tråkigt. Och jag älskar naturen och skogen. Har alltid gjort och kommer alltid att göra! Lekte ofta i skogen, helt ensam, när jag var liten. Jag bara njöt! Här kan jag finna ny kraft och verkligen stressa ner. Oslagbart, helt enkelt. Så fortfarande, om jag är irriterad, stressad, ledsen eller vad det än må vara, så händer det att jag klättrar upp i min väldigt speciella tall, och bara äääääär! Trolltallen ser inte ut som en vanlig tall. Mer som sparbankseken faktiskt. Ett perfekt klätterträd med andra ord. Den växer på en kulle med gamla vikingagravar, så kanske är det därför man känner att man fått lite extra "jäklaranammaenergier" också efter att ha suttit där uppe? Man vet aldrig vad rötterna suger upp och delar med sig av... Man känner sig som ny efteråt faktiskt. Både lugn, beslutsam och med energireserverna påfyllda!
Så jag bara sitter där, i dess vida krona och mediterar och filosoferar över livet och dess märkliga innehåll. Wow, vad det är välgörande!!! Prova vetja! :-)