Jag vill höra ljudet av vatten...

Idag fixade jag mig en liten ”fontän” som står och rinner vid stenmuren. Nej jag köpte ingen färdig. Jag gillar att fixa och dona, så jag gjorde en egen helt enkelt. För varför måste saker och ting vara nya och glänsande, när gamla prylar för det mesta har mycket högre charmfaktor? Jag tog farmors gamla koppargryta som jag satte ner en sån där inomhusfontänpump i, som jag anslöt en slang till och drog upp genom ett cementrör som jag lagt på stenmuren. A piece of cake! Och det blev så himla mysigt! Nu kan man sitta där i trädgården och bara njuta och mysa, och lyssna på porlandet och skvalandet och bli irriterad över att man blir kissnödig stup i kvarten av det... Men det är det definitivt värt! Inget är som ljudet av vatten! Tänkte bara berätta det innan jag nannar kudden. :-)