Jag brukar fota mina fötter...

Jag vet att det låter konstigt, men på nåt vis så symboliserar mina fötter i sand, vatten eller med en härligt relaxad bakgrund, liksom den ultimata avkopplingen. Min dotter tycker att jag är helkonstig. "Har du fotat dina fötter igen? Hur fasen kan du ens komma på tanken?" Hon hatar sina fötter. Jag har förstått att det är många som inte gillar sina fötter, men jag gillar mina. Tycker att dom är rätt så söta. Speciellt med ett fint nagellack på tånaglarna. Och så har dom där semesterfotbilderna liksom blivit en grej som jag har svårt att lägga av med. Så mina fötter har lite av en huvudroll när jag flyger och far till olika ställen. Något annat som jag alltid måste ha med mig hem är hattar. Jag tokgillar hattar. Tycker att det är snyggt, men denna gång får du kolla in mina fötter i sanden på Mallis. Klart skönt horisontalläge! Man skulle kunna bli beroende... :-)

Jaha, då närmar det sig "take off" igen...

Jag fick taxfree-katalogen igår! MyTravelAirshop! Jädrarannamma vad det närmar sig. Snart står man där på Arlanda igen, med aningen för mycket packning och ett fånigt förväntansfullt leende på läpparna. Mallis är målet. Om du läst min tidigare text om resmålet, så vet du att både jag och min sambo blev toksnoriga, hostiga och febriga när vi landade! AC:n i planet var helt enkelt vidrigt iskall och det kändes som om det riktats rakt mot oss. Flygvärdinnorna sket fullständigt i det trots minst fyra påpekningar, eller så hade systemet nåt tekniskt fel. Har aldrig suttit i sådant enormt drag på ett plan förut. Det är också första gången någonsin som jag blivit sjuk på en resa, och jag har gjort en del, om man säger så.
Så... kära läsarvänner... Nu gör vi alltså ett nytt försök att komma välbehållna till Mallis. Vi skall till Puerto Pollensa igen. En riktigt lugn och mysig ort, om man får vara frisk och verkligen kan njuta av den. Apotekarna där var i alla fall överlyckliga. Vi provade nog alla förkylnings- tabletter- sprayer och salvor som fanns! Vi lyckades orka oss igenom semesterveckan. Antagligen ständigt lulliga av snor, feber och alla piller. Och kanske just därför. Den här gången skall jag garanterat ha en tjock luvtröja med mig på planet! Kanske keps, halsduk och raggsockor också? Jag skall i vilket fall som helst ha något att krypa in under om det blir lika kallt igen. Inte en enda liten sval bris skall komma åt mig denna gång! :-)

Dax för ljusfrossa igen!

Oj vad sommaren har gått fort! Nu känns det så där höstigt och rått i luften igen. Det till och med luktar höst! Grannen tröskar och det doftar nytröskad säd. Speciellt om kvällarna. Jag kommer att sakna de varma och soliga dagarna nåt förskräckligt när kylan och senhösten sätter in. Brrrrr! För att inte tala om vintern. Tur att vi har både vedspis, kamin och kakelugn. Det blir en så skön och mysig värme när man eldar i dem. Och så är jag en sån där ljusfrossare. Jag har alltid värmeljus eller andra ljus tända. Det har jag till och med på somrarna. Det är ju så mysigt! Jag undrar hur många jag gör av med på ett år...? Just nu är jag inne i en period av diktande, så det passar ju bra att tända en massa ljus och plocka in några vedpinnar i kaminen och låta inspirationen flöda. Man får fixa lite myspys med andra ord, så man glömmer bort att hösten är nära! :-)

Den här dikten skrev jag en dag när jag förundrades över livets ständiga "berg-och-dalbana"...

JAG FLYTER

Moder jords blodomlopp
sköljer mig genom livet
som en barkbåt
i smältvattenvirvlar

Jag dras ned
virvlar runt
drunknar
ser åter solen
genom ytans droppkaskader

Som av nygråtna tårar
i hundratal
så glittrar min våta hud
för att sedan torkas
av vinden

Av: Vildine

Jag hör syrsorna. Alltså är jag ung!

Åh, vilken glädje, att kunna höra syrsorna! Jo i min släkt är det så. Det är hur jag minns det i alla fall. Och visst är det mysigt att höra syrsornas serenader om sommarkvällarna. Det hör liksom till. Jag minns när farmor såg ut som ett stort frågetecken när vi andra påpekade att syrsorna förde ett herrans liv. Då var jag nog sådär ungefär tio år. Jag tyckte att det var jättekonstigt. Hur kunde man inte höra dem? De väsnades ju nåt så förskräckligt. Sedan minns jag att min farbror slutade att höra dem, och nu är det mina föräldrar som ojar sig över att dom är så gamla att dom inte hör syrsorna. Det har gjort att jag varje sommar kollar om jag hör syrsorna. Och hittills har jag hört dem varenda gång. Alltså är det inte kört än. Jag är ung! I alla fall någorlunda... Och jag hör dem! :-D

Jaha, då ska allt vara som vanligt igen då...

Vadå vanligt? Vad är vanligt? Min sambo har börjat jobba idag efter sin semester. Jag har ”semester” jämt eftersom jag jobbar timmar och frilansar när det behövs. Jag är en ”fri och konstnärlig själ” som en gammal släkting kallade mig en gång, så detta sätt att leva passar mig utmärkt. Jag vill ogärna sitta fast i rutiner och måsten. Då sparkar jag bakut. Det är det vanliga. Men det finns sånt som inte är riktigt vanligt också. Jag har till exempel inte kallat mig författare nån gång, men det finns en enorm önskan att kunna göra det. Varför? Jag älskar att skriva, vill inget annat, och fantasin är det inget fel på heller. Så... nu fortsätter jag skrivandet av min psykologiska thriller/kriminalroman! Jag påbörjade den i våras, men den har liksom ”jäst” i huvudet på mig en lång tid. Ett par år är det nog nästan. Har haft ett uppehåll ett tag på skrivandet, men nu rycker det i skrivarfingrarna igen. Och eftersom jag kommer att ångra mig om jag inte gör detta innan jag kastar in handduken, så gör jag det alltså nu. Det blir en riktigt, man kan säga osvenskt ruggig och läskig story. Den kommer att ge läsaren rysningar och mardrömmar som kommer att hålla i sig länge. Mycket länge! Så då vet ni det. Jag har något speciellt på gång. Jag luktar inte bara på blommorna och klappar katterna. I alla fall inte idag. :-D

Vi har en dovhjort på verandan!

Jo det är sant! Trodde först att det var det vanliga gamla rådjuret, men den här gången hade detta rådjur tagit anabola! Jag visste inte ens att det fanns hjortar här hos oss. Vi har inte haft det förut. Att det kliver omkring rådjur och hela älgfamiljer i trädgården är inget ovanligt, men detta? Min sambo som är nyfiken av naturen, ringde polisen i Uppsala och kollade om det finns hjort här ute. Det har det inte funnits, men det kunde nu finnas ett mindre bestånd som rymt från ett hägn. Då måste det alltså vara förklaringen. Att denna välmående hjort strosar omkring i våran trädgård och äter alla välsmakande blommor som vi hellre skulle njuta av att se på. Men å andra sidan känns det här så exotiskt, så jag kan tänka mig att bjuda denna ståtliga herre på mina gamla slokiga penseer. Dom ska ändå bytas ut mot nya blommor. Så varsågod herr hjort! Bilden tog jag från köksfönstret när han mumsade för fullt. :-)

Jag - en hobbygalning!

Jag är rädd för att jag håller på att bli galen. Hobbygalen. Jag gör just nu inget annat, nästan, än att hålla på med min hobby. Jo jag äter och sover ibland... Varenda ledig stund, och varenda stund som man har nån ork kvar, för det här tar på krafterna, så slipar, målar och fixar jag på min gamla båt, Våga af Enköping. Den SKA i sjön i år är det tänkt. Så nu är vi ständigt dammiga och har färgrester överallt. Min sambo har snart semester, och som nyfrälst båt- och sjöälskare har han bestämt sig för att vi skall tillbringa semestern på sjön. Inte mig emot. Jag har längtat ut på vågorna i ett par år nu när båten har stått på land som ett i allra högsta grad avstannat projekt. Verkligen härligt att det händer nåt på båtfronten! Jag är skitglad helt enkelt! :-D

VILL DU LÄSA OM BÅTEN och våra båtäventyr, så har den fått en egen blogg nu!
Titta på: http://vagasloggbok.blogspot.com

Loppisar är farliga för blodtrycket!

Jag är lycklig! Jag har gjort ett fynd! På en loppis som jag egentligen inte hade tänkt gå in och titta på, hittade jag den här oljelampan i mässing. Jag såg den i skyltfönstret och blev nyfiken, så jag gick in i alla fall. Och där var den. Jag tänkte att den nog var rätt så dyr... för att inte bli allt för besviken. Priset? 55 kr, endast! Jag trodde knappt det var sant. Såå billigt! Pulsen ökade och blodtrycket steg säkert betänkligt. (Får inte folk hjärnblödningar av att göra tokfynd? Jag är säker på att jag har varit nära flera gånger!) Den lilla ratten på pinnen som man skruvar upp och ner veken med, saknades. Jag påpekade detta och frågade om lampan kanske fungerade ändå... Då föreslog expediten att jag skulle prova. Kunde jag tänka mig att betala 40 kr för lampan? Jag var nästan tvungen att bita mig i läppen för att inte tjoande av glädje hoppa och skutta framför henne. Näe det fick jag spara tills jag kom hem. Så det gjorde jag. Jag provtände den, och den funkade utmärkt! Stor och rejäl är den också. Jag vet precis på vilken vägg i min gamla veteranbåt den skall sitta. Jag kan redan se den framför mig, sprida ett rofyllt och mysigt ljus i styrhytten om sommarkvällarna. Härligt, härligt! :-)

Skönheten vid soptunnan...

Sopbilen kommer på torsdagar. Så i går kväll passade jag på att få ned ett par extra soppåsar i soptunnan. Regnade gjorde det. Jag drog mig i det längsta för att gå ut, men det fanns inga tecken på att det skulle upphöra, så jag knallade iväg och slängde soporna. Jag bor ju som sagt på landet, så tunnan står inte precis vid husväggen utan man får gå en liten bit. Regnet strilade ur en molntuss och vid horisonten gick solen ned. Orangegula strålar sken på mig och soptunnan trots regnet. Då var den bara där. En av de mäktigaste och färgstarkaste regnbågar jag någonsin sett! Klar och stark i färgerna sträckte den sig över hela himlavalvet. Inte ett avbrott på den någonstans. Hel och fin och som sagt riktigt mäktig. Sååå läckert! Jag önskar bara att jag hade haft en kamera med vidvinkelobjektiv med mig. Nu fick jag fota den i delar tyvärr, men vilken skönhet! Jag tappade nästan andan. Det var helt magiskt. Det tog ett tag innan jag kastade soppåsarna. Jag bara stod där med en i var hand, som förtrollad. Och tokglodde. När kommer jag att få se en sådan regnbåge igen? Kanske aldrig. Så jag bara stod där vid min soptunna och förundrades över hur vacker världen kan vara. Det milda kvällsljuset, det strilande ljumma regnet och alla dessa färger. Tack för att jag får vara här! :-)

Gräsklipparmassakern • The uncut version!

Åh dessa oumbärliga, förbannade gräsklippare! Vad skulle man göra utan dom? Slå med lie? Klippa med nån slags sax? Jag skulle inte klara mig en vecka utan. Då skulle man vara tvungen att ta sig fram genom våran stora trädgård med djungelkniv. Man skulle inte veta vilket håll man kommit ifrån utan kompass. Nåja, fullt så fort växer kanske inte gräset, men snudd på. Jag har nån slags lycko-traumatiska barndomsminnen vad gäller gräsklippare. Jag var alltid med pappa när det skulle mekas med dessa maskiner. Alltid var det Briggs & Stratton motorer. Det skulle det vara enligt pappa. Pålitliga grejer det! Jodå. För det mesta kanske. Det byttes tändstift och luftfilter, flödades innan start, flödades för mycket så tändstiftet blev blött och måste torkas av... Ja ungefär så är det fortfarande. Det är liksom typiskt gräsklippare. Samtidigt blev man så jäkla lycklig när prylen startade på första rycket! Hur ofta händer det? Nästan aldrig. Om det händer dig, stick iväg direkt och spela på lotto, för då är du inne i ett flyt som sällan återkommer! Hade klippt en himla massa häromdagen, när klipparen började gå trögt. Alltså motorn gick ner i varv och liksom inte orkade. Då undrar pappa lite fint: ”Har du olja i den där”? Jag fick nästan en infarkt när jag kom på att jag glömt fylla på olja. Shit! Den får ju inte skära ihop nu. Snälla maskin! Håll ut! Förlåt! Jag behöver dig! Jag hämtade oljan och fyllde på. Grejen var att jag antagligen tyckte lite väl synd om min gräsklippare, så den fick lite extra olja, snäll som jag är av naturen. Tänkte inte på att det var ganska osmart. För sjutton! Så många timmar som jag har hängt näsan över gräsklippare, så borde jag ha kommit ihåg att för mycket olja inte funkar. När jag nu drog igång den igen så gick den perfekt i ungefär en minut. Sedan började den hosta och blåröka! Olja ända upp i luftfiltret... Jag har aldrig sett så mycket rök i hela mitt liv! Inte ens på dragracing! Vad gör man? Jo asgarvar! Herre min skapare vad jag skrattade! Jag kunde knappt andas, fast det kanske var rökens fel? Jag vet inte, men bilden här ovanför är inte fejkad om du trodde det. Den är ett exklusivt bildbevis på min oljemiss. Kanske borde jag gå ut och pyssla om min Briggs & Stratton. Borsta bort gammalt gräs på den och säga att jag älskar den? Det är den ta mig sjutton värd! :-)

Grova grejer är skönare att ta i...

Så är det bara. Det skall inte vara blankt och plastigt. Det skall vara lite knottrigt eller liksom en ojämn yta för att förhöja känslan mot huden. Helst sval och härlig och så hård att man får vara försiktig... Men det är inte fel om den är ljuvligt solvarm heller. Vad jag pratar om? Fem millimeter tjock stålplåt! Sån som min niometers veteranstålbåt, Våga af Enköping från 1929, har (kolla in bilden på fören). Det är så rejält, liksom. Ihopsatt med grova nitar. Man behöver inte oroa sig för sprickor i plasten. Går nåt sönder så svetsar man det, och blir det rost någonstans så målar man bara över det. Lätt som en plätt. Tänk vad härligt att ligga på däck och sola och känna den gamla båtens tjocka plåt under ryggen, och undra hur mycket den har varit med om egentligen. Båten har gått som flottningsbåt i Siljan och på Dalälven. Då satt det en tändkulemotor i den, den hette då Hosjön, och den var helt öppen, utan överbyggnad. Nu finns en styrhytt och en ruff med kojer. Resten är fortfarande ett projekt. Det skall bli en toa och ett kök också. Och två sovplatser till. Fönsterna skall i... Det har tagit sin tid, det här med båten. Jag brukar faktiskt göra det mesta själv, men i fjol körde jag fast vid svetsningen. (Det har liksom bara varit jag som varit båtintresserad.) Men va fasen, jag är ju inte sämre än att jag lärde mig svetsa (blir så frustrerad när jag måste be om hjälp och folk ”inte har tid”.) så räcken och annat kom på plats. Och bra blev det! Fast nu har jag fått ny Våga-glöd igen! Min sambo (som inte haft en aning om sjölivets njutningar förrän nu) och jag åkte med goda vänner i helgen när dom tog hem sin nyinköpta yacht från Nynäshamn. Vi (och framför allt min sambo då) fick vara med om det mesta. Jag har haft båt förut och varit mycket på sjön, men han är helt grön. Vi hade broöppning, passerade Dragets kanal som är så trång, slussning i Södertälje kanal, tamp runt propelleraxeln som fick skäras loss av dykare och härligt, vindstilla supersoligt nästan 30-gradigt väder, gott vin och ljuvligt doftande grillning. Han kallade det för PR-resa. Alltså nåt vi andra gjorde för att han äntligen skulle bli intresserad. Han medgav att kuppen fungerade. Igår låg han i soffan och lusläste mina båttidningar! Helt frivilligt! Jag kunde inte låta bli att le. Ännu en som är fast i sjöjivet alltså. Bra! För så är det ju. En gång båtägare och sjöfantast, alltid båtägare och sjöfantast. Jag tror att han förstår mig bättre nu, eller faktiskt väldigt bra. Å vad glad jag blir! Ska måla mera på Våga idag. Och planera inredningen. Min dotter lär bli jätteglad. Hon har tjatat länge och mycket på att jag ska få båten i sjön. Hon växte ju praktiskt taget upp med båtlivet. När min sambo kommer hem skall han kolla att motorn fortfarande är OK. Skepp o´hoj på er landkrabbor och sjöbusar! Snart kastar vi loss! :-)

Durkslag och regnskurar i Helsinki...

Min mor och jag var i Helsingfors i onsdags. Vi fraktades dit på Silja Symfony med gågata, rysk cirkus och tax free. Ja hela turistpaketet alltså. Det var tisdag när vi åkte, så det var inte direkt trångt. Däremot kunde man tro att Tallink Silja evakuerade några äldreboenden som brunnit. Och så fanns ombord också ett par hundra japaner som reste i stim. Som alltid. Men det var faktiskt lungt och skönt. Precis så lugnt, avkopplande och i total avsaknad av hemmavardagen som jag ville ha det! Vi gick en sväng till dansrestaurangen och tittade. Tog en drink och sedan gick vi därifrån. Inte det minsta inspirerade att stanna faktiskt. Istället gick vi ett par extra vändor i butikerna på båten. Bra mycket roligare! På ditresan hade jag inhandlat två par nya sandaler, örhängen, nagellack och massor av godis. Bland annat den klassiska stora Tobleronen som jag bara måste ha med mig hem varje gång. Väl framme i Helsingfors så ösregnade det! Men är det inte helt otroligt? I minst två dagar innan hade det varit uppåt +30 grader och nästan vindstilla. Vi lyckades däremot ta både åskan och regnet med oss från Sverige. Vi glömde dock bort att vi var ganska så blöta när vi kom in på Forum-gallerian och såg allt läckert. Det blev en hel del inhandlat. Bland annat ett vitt, emaljerat durkslag, som jag bestämt redan innan att jag skulle inhandla. Fast det köpte jag på Sokos. Men hallå! Ett durkslag, tänker du nu? Jamen jag ville ju ha ett sånt, så varför inte skölja pasta och drömma sig iväg till Helsinki samtidigt? Det är en härlig stad! Och finsk design är ju helt outstanding! Halvfinsk som jag är så kanske jag gillar det extra mycket bara därför. Det flyter väl i venerna liksom. Det där finska. Jag har inte tänkt så mycket på att jag är 50% finsk förut när jag var yngre. Men det kommer liksom mer och mer, att jag intresserar mig för mina rötter. Det är mamma som är finsk, från Karelen, och pappa som är svensk. Extra kul är det att gå in på Marimekko, eftersom det är en släkting till mig som grundade företaget från början. Nej, det har liksom blivit mer och mer ”mitt” land, Finland, och jag kommer att åka dit igen... och igen... och igen. Jag trivs där, helt enkelt. Det bara är så. Och här kommer mytdödaren: Ingen i min finska släkt har kniv i stövelskaftet, dom har inte ens stövlar annat än i potatislandet då möjligen, och dom super inte, och är inte heller melankoliska. Det är ett coolt och relaxat och mysigt gäng med skitskön humor, som man bara måste trivas med, helt enkelt. Nåja... nu skall jag gå och ta mig en smutt Jägermeister som jag köpte som förkylningsförebyggande medel, eftersom finnar tydligen brukar göra det. Har ingen förkylning på gång just idag, men det kanske beror på att jag tog mig en smutt igår också? Kippis, på dig! :-)

Kirskålen har mörat mina skinkor...

Sju timmar på alla fyra och krypandes under pioner, liljor och rosbuskar i jakten på oövervinnerlig Kirskål och annat ogräs, har efterlämnat vissa smärtförnimmelser i mina skinkor. Jag jobbade extra åt en trädgårdsfirma igår och det var skitkul och fritt och bra. Sånt passar mig perfekt. Sol och vind i guds härliga natur och man blir lika härdad och förhoppningsvis lika skön och vacker också som växterna som växer i den. Men min kropp! Den enda muskel som jag inte har träningsvärk i idag är nog tungan... Jag har till och med ömma fingertoppar efter allt rensande. Tack gode Gud att jag hade ett par rejäla handskar på mig, annars hade jag garanterat varit skinnflådd på händerna. Jag hade riktiga Jobman-byxor också med knäkuddar. Annars hade det aldrig funkat. Vi var i en stor gammaldags trädgård med mycket prästkragar, smörblommor, krolliljor, syrener och förgätmigej. Delar av gräsmattan såg ut som härliga sommarängar. Men det gjorde det inte i rabatterna och kring husgrunderna och bland träden... Vilken bedrövlig växt! Kirskålen. Den nästlar sig in bland andra växter och sprider sig i turbofart med långa rottrådar som är så gott som omöjliga att gräva upp. Jag har faktiskt aldrig sett så mycket på en och samma plats. Som en tät grön matta var det. Överallt! Jag har ingen aning om hur många skottkärror jag rensade bort. Men det var många! Gården vi var på skulle rensas, ansas och fixas inför en försäljning. Jag säger bara stackars, stackars dom som flyttar dit! Dom kommer aldrig att bli av med detta ogräs hur dom än försöker. Ånej. Har dom däremot matsmältningsbesvär eller portvinstå, så kommer dom aldrig att behöva lida mer! Kirskålen har nämligen bland annat plockats för dessa ändamål när den förr användes som medicinalväxt. Så någon nytta har den väl gjort någon gång. Kirskålen kallas också för Kärs, eller Skvallerkål, för att den sprider sig som skvaller!

Man kan göra bortrensandet av kirskålen trevligare (???) genom att ta den tillvara, för den kan ätas. Den är faktiskt släkt med hundloka, morot och dill. Prova till exempel den här soppan:

KIRSKÅLSSOPPA
5 dl kirskål + kokvatten

1 l vatten + 2 grönsaksbuljongtärningar

2 msk vetemjöl1 dl grädde

Riven muskotnöt el. kummin

Koka kirskålen, låt rinna av och strimla. Släng kokvattnet. Blanda mjölet med grädden och rör ned det i buljongen tillsammans med kirskålen. Koka ca 10 minuter, krydda.

Kanske borde man sätta upp recept på några kirskålsmediciner och andra matrecept på ytterdörren till dom nya ägarna, om det kan vara dom till nån tröst. Om dom nu ändå inte kan bli av med den, menar jag, så kanske det är bäst att dom lär sig gilla läget. :-)

Jag har snöat in på solstolar...

Du vet dom där i trä och tyg som är nästan omöjliga att fälla upp och ihop, och som ser lite gammaldags ut. Har just införskaffat ett par ljusröda som fått ett eget parasoll också. I dom kan man nu sitta i skuggan under det gamla äppelträdet och småprata och smutta på något gott... Mmmmmm... Under äppelträdet som faktiskt har tre olika sorters äpplen. Jo det är helt sant. Min farfar var bland annat, en riktig trädgårdstok och skulle prova allt möjligt och han ympade in två sorter på trädet, så nu finns där alltså tre sorter. Ole, dole, doff! Fiffigt värre. Jag har haft en trädgårdsdag idag, jag med. Planterat ut mera blommor, klippt gräs och fixat och donat till pingst. Det ska ju vara fint till pingst. Det har i alla fall blivit ett av mina målsnören i trädgården. När allt är klippt, planterat, ansat och vattnat, ja då är det liksom mera tillåtet att slå ner sin egen häck, och koppla av och njuta av härligheten. I alla fall så känns det så, tycker jag. Hade faktiskt tänkt vara ännu duktigare idag. Jag skall baka mitt speciella mörka matbröd som jag har gröna russin, kummin och pumpakärnor i. Det blir så himla gott, och så är det ju toknyttigt också! Såklart skall jag sedan ockupera en av solstolarna i och njuta mitt bröd där, med ett härligt örtte till. Det blir ju helt perfekt! :-)

Tvätten speedtorkar... och jag lider!

Jag verkligen hatar det! Blåst! Det får gärna regna, åska (fast okay, kanske inte exakt ovanför huvudet då), vara torka och snudd på nödår, bara jag slipper blåsten! Det är skitirriterande när det blåser hela tiden. Nu snackar jag inte milda och svalkande brisar och normal vind, utan sån där när man måste ta in trädgårdsparasollen och inte hinner det, för dom är redan knäckta eller har lyft rakt upp ur parasollfoten och flygit iväg och lagt sig i blomrabatten. Trädgårdsmöblerna slungas iväg. I alla fall dom där lätta plaststolarna med låg rygg. Dom är det ”a walk in the park” för vindarna att möblera om i trädgården med. Hårband eller hästsvans måste jag ha också, annars blir jag skogstokig av att ha håret garanterat fram över fejset och i ögonen hela jäkla tiden. Ja jag vet. Man ska inte hetsa upp sig över sånt man inte kan påverka eller göra något åt. Så vad gör jag då? Tvättar såklart. Vad kan passa bättre? Maskin efter maskin, och ser till att den förbaskade blåsten får göra nytta när den ändå vägrar ge sig. Speedtorkning på högsta nivå! Kanonbra faktiskt. Man hinner knappt byta tvätt i maskinen så är den förra redan torr. Speciellt när solen skiner, och det gjorde den igår. Så jag är nöjd, men hoppas det dröjer tills nästa blåstomgång. Idag var jag in till stan och handlade mat. Trist? Näe, för det regnade bara. Härligt, härligt! :-)

Vaniljglass, liniment och varma hjortron...

Jösses vad gott! Det är precis vad vi skall unna oss idag! Besökte min gamla faster igår. Alldeles för länge sedan jag var där sist. En massa år sedan faktiskt. Helt på tok att tappa kontakten sådär. Men desto roligare att få sitta ner och babbla och bubbla om allt möjligt. Vi har samma intressen, min faster och jag, och är liksom ”likadana”. Vi ser och känner av sånt som inte alla ser... Själsfränder som hon själv valde att uttrycka det. Det värmde att hon sade det. Det var fint att höra. Hon är 88 år och har kärleksbekymmer! Underbart! Inte bekymmren alltså, utan att få bekräftat att romanser är något som finns i ens hjärta oavsett hur gammal man blir. Det är ju så man blir helt lycklig! Då kanske det finns hopp om en innehållsrik och spännande ålderdom ändå. Hon börjar bli lite knackig, faster, men huvet är skarpt som ett nyslipat ljuster. Hon är sannerligen en naturmänniska. Har en stuga i norra Jämtland dit hon åkt titt som tätt under massor av år. Plockat bär av alla de slag med knaket av brunbjörn precis intill. Hon räds inte. Och svamp, hinkvis av svamp. Tagit roddbåten ut på skogssjön och dragit upp massor av fisk. Aborrar på ett helt kilo ibland! Det är väl ändå bland det bästa i livet? Att få vara i den miljön? ”Och inte har du varit där uppe heller”, sa hon. Så kanske kan jag ha turen att få hyra stugan nån vecka när den är ledig. Det vore fantastiskt. Då skall jag ta fram naturmänniskan i mig och toknjuta!!! Ligga på rygg i roddbåten ute på sjön och låta solen värma mig. Ha ett flöte som guppar brevid. Nu skall jag däremot tillaga hjortronen. Värma dem en aning bara, och äta till gammeldags vaniljglass. Mmmmmm!!! Fick hjortron i utbyte mot två burkar hemkokt liniment och myggsalva som jag gav till faster. Hjärtligt och varmt tack! :-)

Min väninna var tyst i TIO dagar!

Det är sant! I ett kloster, på en bergstopp, i Spanien! Bra gjort. Jag tvivlar verkligen på att jag skulle fixa det... Yoga till frukost om man ville, möjligen någon kommunikation under lunchen, men bara om man behövde fråga om något. I TIO dagar! Jag hade nog blivit knäpp, men hon påstår att det hela är precis som undergörande och att man när man träffar så kallade upplysta människor, får man en energikick som inte kan beskrivas med några som helst jordiska ord! Fast det klart, jag är inte den som bangar. Jag kan mycket väl kunna tänka mig att prova, faktiskt. Fast en helg får nog räcka första gången... Kanske är det till och med så att jag skulle må himla bra av det. Att ta itu med sina undantryckta känslor och demoner kan vara f-n så jobbigt, men det kanske är dax? Att bli lite mera upplyst menar jag. Att liksom landa i sitt eget liv och kolla upp vem man egentligen är. Min väninna berättade med en otrolig glöd och inlevelse om sina upplevelser. Hon sa: ”Äh va f-n (jo hon svär, så upplyst hon är) Vildine! Du måste hänga med på en satsang nån gång så du fattar vad jag pratar om!” Och det har jag nu faktiskt tänkt göra.

Jag googlade på ”satsang” och fann bland annat: ” Sat betyder Sanning och sang kommer från Sanga och betyder församling eller att samlas tillsammans. Under en Satsang samlas vi tillsammans i Sanningen – den oföränderliga källan som lever och uttrycker sig genom alla existensformer samt också genom oss. Syftet är inte att få någonting, vi har redan för mycket (av idéer och föreställningar), utan att avlägsna eller se igenom det som är föränderligt och inte har en egen existens. Att se vilka vi verkligen är. Att upptäcka det vi redan är. Enhet utan dualitet. I praktiken görs detta genom att bli speglad av en lärare som lever denna Sanning. Att se dig Själv i lärarens stillhet. I satsang kan du ställa frågor för att avlägsna tvivel eller bara sitta i den gemensamma stillheten.”

Så alltså, det är vad jag skall ge min in på. Faktiskt ville min dotter också komma med. Jag måste tillstå att det skall bli jättespännande. Jag är själv inne på alternativmedicin, örtmedicin, meditationer och annat, så jag är inte helt väck, faktiskt, vad gäller sånt här. Det är bara det att min väninna ligger några ljusår före, känns det som. Men det är aldrig för sent att testa, och det kan ju faktiskt bli galet häftigt! Har faktiskt inte träffat nån guru ännu, vad jag vet... So why not? :-)

Om fler var häxor vore världen bättre!

Jo så är det faktiskt. Och ingen växthuseffekt skulle vi ha heller. Och varför, det tänker jag nu här berätta. Ta till exempel wicca. En hednisk naturreligion skulle man kunna kalla den. Hedning kommer av ”den som bor på heden”, eller ute på landet helt enkelt. En häxa lever nära, och i samklang med naturen (och djuren). Skulle aldrig komma på tanken att skada den på något sätt som med utsläpp och föroreningar. Att häxor och wicca skulle ha något med djävulen att göra, det är nåt som folk har fått totalt om bakfoten och det är såååå fel! Att tro det handlar om det är bara avsaknad av kunskap. Pentagrammet som ofta används som symbol, står för de fyra väderstrecken och de fem elementen, vatten, luft, jord, eld och ande. Denna symbol är inget annat än en symbol för balans och harmoni. Så nu vet ni det en gång för alla! :-)

Nu skall jag koka salvor enligt gammaldags recept. Dom baseras på bivax och vegetabiliska oljor, och för ändamålet lämpliga örter. Vaddå? Om jag är en häxa? Vad tror du? ;-) Idag skall jag koka en salva med linimenteffekt. Riktigt bra mot ömma och stela muskler är den faktiskt! ”Häxor är aldrig maktlösa”, brukar jag säga när jag tar fram mina örter och sätter igång. Näe jag brukar inte göra det så ofta, men när det behövs, som när någon håller på att bli förkyld till exempel eller har ont i magen, då är det verkligen bra att kunna en del om örter! Och så är det så roligt! Att ta vara på den gamla örtkunskapen och kloka gummors knep! Du kanske skulle prova att bli en bättre människa du också... sjunga för djuren i skogen, beundra en gran eller koka en brygd... Må så ske! :-)

Akta! Du kan brinna upp för snabbt!

Idag bjuder jag dig på en av mina dikter, helt enkelt, och i all enkelhet. Låt den påminna dig om att leva livet i lagom tempo. Kom ihåg, att ta vara på det och att njuuuta! "För att du är värd det", som dom säger i varenda jäkla kosmetikareklam. Men vad det gäller det här, så är det faktiskt sant, för en gångs skull!


STRÅLVÄRME
Ser in i elden
Värms
Ser gnistornas dans
Hör ljudet av dess korta liv
De kastar sig ut ur glöden
förvissade om det sköna livet
Så obetänksamma
Ivriga
De lärde ej av lågorna
som långsamt brann
Följde vedens konturer
Kände varje kvist
Vajade
Smekte varandra
Så heta
att deras kärlek räckte
till många fler

Hur låter ljudet av Ditt liv?

.....................................................................
Av: Vildine -05

Fästinghalsband till människor... Ja tack!

Eller armband, pannband eller maggördel! Vad som helst, bara man slipper dom där äckliga djuren! Det kan väl möjligen vara en av få fördelar med städer. Att mängden fästingar är minimal. Jag fick min första i söndags. På vaden. Tyckte liksom att det kliade som tusan, och kollade, och där satt den! Det lilla äckliga krypet! Vad gör fästingar för nytta egentligen? Varför finns dom över huvud taget? Vår herre måste ha varit på ett riktigt skithumör den dagen han skapade dem. ”Nu ska dom få, haha, både folk och fä, haha! Sådärja, nu mår jag mycket bättre!" Våra katter har fått anti-fästing-droppar i nacken. Blir då fästingfria i flera veckor. Skitbra uppfinning. Fästingarna drar snabbare än en blinkning så man slipper få in dom också i huset, eller på sig. Varför finns inte det för människor? Istället för vaccination menar jag. Eller som ett alternativ åtminstone. Då får man dem ju på sig i alla fall. Kunde vara skönt om dom kutade iväg så fort dom såg en istället. Mitt bett kliade som f-n igår! Aningen svullet är det fortfarande men inte borreliavarningsrött längre. Nu har det bleknat helt. Återgått till normal hudfärg. Det tackar jag Aboriginerna för. Tea Tree olja! Från Australien. Det mest decificerande som finns! Aboriginerna använder den till och med på giftiga ormbett, så på fästingbett är det alldeles utmärkt! Det röda och irriterade, och nu också klådan, har alltså försvunnit efter insmörjning två gånger om dagen. Leve Aboriginerna! :-)

Min kropp – en barometer?

Nej jag skulle inte alls ha sovit så här länge. Kände min kropp att det var mulet idag? Ja inte vet jag, men jag vaknade åt helsike för sent i alla fall. Eller berodde det på att jag gick "milvis" med gräsklipparen igår? Klockan var en bra bit över tio när jag slog upp mina gröna. Inte för att det spelar nån större roll, men det blir så knäppt med allt man tänkt göra. Och ta mig tusan. Man får dåligt samvete. Varför? Brukar inte behöva ställa klockan, men gör det för det mesta ändå. På åtta ungefär. Det känns lagom. Ställde den inte igår. Hade ingen lust! Och hade förresten sett på väderleksrapporten att det skulle bli regn idag. Då kunde jag ju ändå inte göra nåt ute. Får bli lite pyssel inne istället idag. Födelsedagsfest på onsdag. Behöver städa. Kanske berodde det på ett det var en aning mörkare i sovrummet i morse att jag knoppade extra länge. Ingen sol som sken rätt in genom fönstret. I vilket fall som helst så brukar jag försöka att inte bry mig så mycket om när detta händer. Varför skulle jag inte passa på att sova ut ordentligt ibland, när jag ändå kan? Har märkt att det är ett fenomen bland så kallade vuxna det där, att det skulle vara liksom skämmigt att sova till in på förmiddagen när det är vardag. Det rynkas på näsan då, liksom. Bakom ryggen. Avundsjuka! Så svenskt så det ryker! Det är jag säker på. Så jäkla avundsjuka är dom, för att dom inte har samma privilegium. Visst! Så är det. Ska man skämmas och ha dåligt samvete då? För att andra människor inte får sova på morgnarna? Näe du! Jag tänker i alla fall njuta av det när jag kan, bara för att jag kan och så länge jag kan! :-)

Jag vill höra ljudet av vatten...

Idag fixade jag mig en liten ”fontän” som står och rinner vid stenmuren. Nej jag köpte ingen färdig. Jag gillar att fixa och dona, så jag gjorde en egen helt enkelt. För varför måste saker och ting vara nya och glänsande, när gamla prylar för det mesta har mycket högre charmfaktor? Jag tog farmors gamla koppargryta som jag satte ner en sån där inomhusfontänpump i, som jag anslöt en slang till och drog upp genom ett cementrör som jag lagt på stenmuren. A piece of cake! Och det blev så himla mysigt! Nu kan man sitta där i trädgården och bara njuta och mysa, och lyssna på porlandet och skvalandet och bli irriterad över att man blir kissnödig stup i kvarten av det... Men det är det definitivt värt! Inget är som ljudet av vatten! Tänkte bara berätta det innan jag nannar kudden. :-)

Grevinnan, bankrånaren, Svensson & jag...

Kan man vara belevad och komma från landet? Vad tror du? Att alla som bor på landet inte hänger med över huvud taget på vad som händer utanför en radie på tio kilometer från hemmet? Trodde du verkligen det? Men kära nån då! Du hänger ju inte med alls! Jag har träffat en minst sagt brokig samling människor ska du veta. Ja jösses. Man undrar ju, när man tänker tillbaka, hur i herrans namn man lyckats träffa vissa av dom. Men jag skulle aldrig i livet vilja ha det ogjort. Aldrig! Det är fantastiskt med människor. Bland det mest spännande som finns. Massor av möten genom livet. En del sekundkorta, andra mycket längre. Jag minns en av gångerna när vi var ett gäng som var bjudna till ett av familjen Bondes gods på en ”liten grillfest”. Vi skulle komma ledigt klädda och börja med att ta en drink vid tennisbanan. Vi presenterade oss, och jag kom fram till en kille i vit skjorta och fluga, och vita långbyxor. Han presenterade sig som ”Jean-Pierre Eriksson från Sigtuna”. Ja ni får ursäkta, men jag har sällan haft så svårt att hålla masken och inte börja asgarva! Vilket oerhört töntigt namn! Totalfel, liksom. Kunde inte hans föräldrar åtminstone ha bytt efternamn åt grabbstackaren, så han hade sluppit få en tönt- och wannabe-stämpel på sig, och dom också för den delen? Suck! Det här var bara en av gångerna jag varit på liknande fester. Men som sagt, det var jäkligt kul, och intressant, inte minst ur upplevelse- och researchsynpunkt, att ha fått träffa ”gräddan”! Har fått ett antal VIP-inbjudningar till Undici också. Till efterfesten på idrottsgalan och annat... Så det så. Det trodde du inte va? Nämen tänk så fel man kan ha då! :-)

En annan gång, när jag gör ett frilansjobb åt ett företag, så dyker jag på mitt livs första bankrånare. Tror jag i alla fall. Har jag träffat nån tidigare, så har jag i alla fall inte vetat om det. Han var anställd där. Skittrevlig kille, men en aning ”dampig”. Svårt att coola ner och sitta still. Knivskarp hjärna. För skarp för hans eget bästa antagligen. Han hade jobbat på detta företag ett bra tag, och i omgångar, kan man väl beskriva det som. En dag för några år sedan sa han: ”Jag drar på lunch nu. Kommer sen”! Och det gjorde han. Han dök upp ungefär ett och ett halvt år senare och fortsatte jobba. Han hade bara suttit inne för bankrån ett tag. Vem drar iväg och rånar en bank på lunchen, liksom? Herregud, han berättade om det som om han varit ute och köpt pizza! Också en märklig upplevelse. För mig alltså!

Och så har vi ju alla dessa så kallade Svenssons. Alla dom som man inte kan placera bland ytterligheterna. Dom som flyter med strömmen utan att protestera, i alla fall inte offentligt. Dom som verkar nöjda och glada oavsett. Dom som ständigt går omkring och ler stort, eller dom som gnäller på allt och alltid. För övrigt har jag träffat alla sorts människor du kan tänka dig. Jag lovar! Troligen de allra flesta i Gud faders brokiga register. Och tänk vad givande det är! Skitspännande! Du kan lära dig nåt av alla människor. Glöm inte det! :-)

Jag klättrar i träd för att stressa av!

Det här är mitt klätterträd. Trolltallen! Näej, jag kommer inte att sluta att klättra i träd. Varför skulle jag? För att jag är 40+? Herregud, hur mycket fördomar finns det egentligen? Har du över huvud taget provat? Eller kommer du inte upp längre? Det finns stegar! Daaaah! Men det finns faktiskt inga undanflykter eller bortförklaringar vad det gäller att klättra i träd. Om jag är skadad av ”Kalles Klätterträd”, barnprogrammet som gick på TV för en evighet sen? Nix! Det här är helt och hållet mitt eget påhitt. Jag är inte som folk i allmänhet nämligen. Finner det oerhört tråkigt. Och jag älskar naturen och skogen. Har alltid gjort och kommer alltid att göra! Lekte ofta i skogen, helt ensam, när jag var liten. Jag bara njöt! Här kan jag finna ny kraft och verkligen stressa ner. Oslagbart, helt enkelt. Så fortfarande, om jag är irriterad, stressad, ledsen eller vad det än må vara, så händer det att jag klättrar upp i min väldigt speciella tall, och bara äääääär! Trolltallen ser inte ut som en vanlig tall. Mer som sparbankseken faktiskt. Ett perfekt klätterträd med andra ord. Den växer på en kulle med gamla vikingagravar, så kanske är det därför man känner att man fått lite extra "jäklaranammaenergier" också efter att ha suttit där uppe? Man vet aldrig vad rötterna suger upp och delar med sig av... Man känner sig som ny efteråt faktiskt. Både lugn, beslutsam och med energireserverna påfyllda!
Så jag bara sitter där, i dess vida krona och mediterar och filosoferar över livet och dess märkliga innehåll. Wow, vad det är välgörande!!! Prova vetja! :-)

Det är skönt att skita ner sig då och då!

Ja alltså, nu menar jag ju inte på DET viset. Jag menar att det är jäkligt skönt att ta på sig sina vardagsskitiga, säckiga och nötta kläder och sätta igång och böka runt med allt möjligt som en lycklig gris som lerbadar! Fattar du? Bor du någorlunda på landet så gör du nog det. Går du ut runt Stureplan i helgen så fattar du antagligen inte ett jota! Men det gör inget. Smyg dig ut på landet och prova att bli lite skitig. Nog har du väl nån gammal Gucci-trasa som du kan offra för upplevelsen? Har du provat lerinpackningar? Jag betalar inte för mina. Blir både konserverad och vacker av den friska luften och naturligheten här ute i spenaten! Visst gillar jag att klä upp mig och snofsa till mig, men att få krypa i vardagskläderna slår allt, faktiskt. Och som du ser, så har jag också ett par... illgröna! Supersköna. Perfekta att lulla runt i ute i trädgården. Varför faller jag för sånt här? Skulle ju inte ha några. Gillar inte att se ut som en massa andra! Hmmm... Skit samma, och vill du veta, så har jag faktiskt två (2!) par. Ett par knallröda också. Den söta på bilden är Muffin, min kattjej. Ska försöka smussla in alla fyra katterna på bilder framöver. Napoleon har jag redan lyckats peta in. (Nej, du vinner ingen CD-skiva om du hittar bilder på alla fyra katterna och mailar dom till mig!) Nu skall jag gå ut och skita ner mig och bli en lyckligare människa! :-)

Jag har kört svarttaxi! För en krona!

Idag blev det en liten utflykt in till staden. Min gamla pappa skulle på återbesök hos hjärtläkaren, så jag skjutsade honom dit. Det var som vanligt. Väntrum fyllt med människor som sneglar på varandra i smyg och undrar över vad denna andra någon kan tänkas ha för åkomma. Knaske avslöjar receptionisten något spännande när hon samtalar och tar betalt för besöken. ”Du ska till labb och ta flera prover. Det är på andra sidan. Gå genom hela entréhallen så kommer du rätt.” Jaha ja. Denna någon behöver alltså ta prover... Jag undrar...? För det kan väl inte vara fel att liksom tjuvlyssna? Varför? Därför att det är omöjligt helt enkelt. Alla receptionister talar nämligen så högt att man praktiskt taget blir påtvingad information om andra människor som man faktiskt inte har bett om att få veta, och då kan det omöjligt klassas som tjuvlyssning. Detsamma gäller t. ex. på apoteken. ”Den här salvan smörjer du i ljumskarna tre gånger dagligen mot klåda”! eller ”Jaha du har springmask! Då ska du ta dom här tabletterna, två om dan tills dom är slut!” Fint! Nu sitter alla som väntar på sin tur och undrar hur man fått det. Om man är dålig på att hålla sig ren. Om det kliar lika mycket runt slutmuskeln som det sägs när man har det. Varför pratar personalen så högt? Har dom dålig hörsel, eller tror dom verkligen att alla kunder har det?

Efter sjukhusbesöket stannade vi vid Coop för att handla hem lite mat. Pappa satt på en bänk i butiken och väntade medan jag rafsade åt mig det jag behövde. Han satt där med en kvinna från trakten som vi känner, och pratade. Hon hade också handlat och beklagade sig över att det var så besvärligt att få tag på taxi hem. Ärligt talat så undrade jag hur denna kvinna hade tagit sig in till stan överhuvud taget, för hon är verkligen virrig ibland. Hon har sina ljusa stunder, men så plötsligt så ”dippar” minnet och hon är tillbaka i sin ungdom ett ögonblick. Hon hade åkt taxi till stan sa hon, men så undrade hon om inte vi kunde skjutsa hem henne. Jag sa ”Javisst”, eftersom det bara var en omväg på kanske tre kilometer, så det skulle väl gå bra. Jag packade in två personer, årsmodell 1923, den ena virrig och den andra kristallklar, och matkassarna i min bil och åkte hemåt. Vi småpratade om allt möjligt på hemvägen och jag tyckte nog att kvinnan bredvid mig verkade rätt så klar i knoppen ändå, förutom att hon sa fel på tio år när jag frågade hur gammal hon var. När vi närmade oss hennes hem började hon bläddra i sin portmonä. Hon ville göra rätt för sig och betala skjutsen sa hon, mycket bestämt. Jag undrade för mig själv hur mycket hon möjligen hade tänkt betala. Lite nyfiken blir man ju. Då höll hon upp sin knutna hand, och jag höll upp min öppna, och så sa hon mycket stolt och bestämt: ”Här har du en krona!” Och så lade hon en enkrona i handen på mig. Ja vad säger man? Man håller masken och tackar glatt. Då, i den stunden var hon tillbaka i sin ungdom igen, när man kunde köpa halva världen för en krona. Visst är det väl ändå lite gulligt att bli virrig på gamla dar? :-)

Det är nåt med halmhattar och solstolar...

Den här kära gamla solstolen hittade jag på soptippen. Kan ni begripa? Jag hör till dem som har på tok för svårt att slänga prylar som jag kanske kan komma att behöva. Men en sån här solstol? Jag minns att min farfar hade en likadan, fast den var blåmålad och hade ett blå-och-röd-randigt tyg. Jag minns också att alla vuxna skrek och viftade så fort vi som små barn kom i närheten av den. Den var nämligen en effektiv och utmärkt fungerande barnfingergiljotin. Själv brukar jag använda just denna solstol till att drömma mig bort en stund. Den är faktiskt som gjord för det! Jag brukar slå mig ned i den med ett glas rödvin och med min halmhatt på huvudet. Då kommer leendet liksom helt automatiskt. Och alla bilderna från förr. Inte för att jag själv var med på den tiden, men man har ju sett foton, filmer, målningar och sånt. Jag kommer att tänka på skagenmålningarna, jag hör verkligen havet, och ser människorna i vita vackra kläder. Några antagligen med halmhattar. Och gamla magra V-Gurra. Tenniskungen. Jag ser honom framför mig i vit kostym och bredbrättad hatt. Han ler en aning och bugar artigt åt mitt håll när han passerar. Nu vet jag inte om just hans hatt var gjord av halm, om det anstod en kung att ha en getfrukost på huvudet, men det skulle i vilket fall som helst ha passat bra till kostymen. Så här sitter jag, på min veranda, och drömmer mig bort en stund. Det finns inte mycket som slår det faktiskt. Om du nu inte har en veranda eller en gammal solstol, så rekommenderar jag i alla fall att du köper dig en halmhatt. Gör det, ta den på dig, blunda, och känn hur du faktiskt förändras! :-)

Roomservice = Nöjda inredningsoffer = Sant?

Är det verkligen sant att alla som blir utsatta för hantverkarmänniskor och överinspirerade inredningstokar från TV:s diverse inredningsprogram, alltid är superdupernöjda när alla dessa människor i eufori över sina insatser tar sitt pick och pack och drar till nästa objekt? Näe, det kan väl knappast stämma? Har dom verkligen aldrig, en enda gång, behövt klippa bort någon som hysteriskt kastat prylar och så kallat piff, på dom och skrikit ”Va faaan har ni gjort med mitt hus era galna jävla dårar!”? Igår till exempel. Ja det var nog en repris av Roomservice, men strunt samma, så var det en skräddartjej som bland annat fick sitt vackra trägolv slipat och målat... SVART! Hur praktiskt är det i ett arbetsrum där man syr och klipper och dammar med tyger? Visst, det var väl inte fult, men wow vad opraktiskt. Jag skulle bli galen på alla trådar och damm som syns hur bra som helst. Man skulle ju vara tvungen att dammtorka golvet varje dag, om man nu var den sortens person, vill säga. Det är ju i och för sig inte jag, men jag skulle ändå föredragit en mera praktisk färg. Är det förresten en åldersgrej det där? Att man börjar tänka praktiskt, menar jag? Eller? Hu vad hemskt i så fall. Dom är ju knappt torra bakom öronen, dom flesta som inreder. Ruset dom verkar uppleva när dom blir lotsade in i ett nytt rum som skall inredas påminner om när man släpper ut kor och kalvar på våren. Ett fullständigt lyckoruskaos! Men vid närmare eftertanke så finns det någon enstaka, lite äldre inredare också på TV som blir som helt galen när det erbjuds ett nytt projekt att sätta tänderna i. SKÖNT! Där ser ni! Att man inte behöver tackla av när man kommer upp i åren alltså. Det är tillåtet att vara spontan och tokig och släppa loss fantasin och kreativiteten, och klä sig i häftiga färger vad det än råkar stå i prästbetyget. Så det så! Så ta på dig nåt storblommigt i grälla färger, även om du råkar vara lite överviktig, och knalla omkring på stan och se ut som som en lycklig, vandrande hammock! Kom loss nu! Du också! Och var inte så jäkla feg och praktisk! :-)

Gamla Valborg är här igen...

Du gamla du fria, Valborg. Knappast. Hon är tvungen att infinna sig sista April varesig hon vill eller inte. Oavsett väder skall hon finnas hos oss och hälsa våren välkommen. Vissa år går det lättare, när temperaturen faktiskt är behaglig. Då känns det liksom mera naturligt att hälsa våren. Andra gånger känns det långt mera avlägset. Som när snön inte hunnit smälta och man blir blöt och kall om fötterna när man står i slasket framför den obligatoriska majbrasan. Inte ens njutbart! Nja, värmen från elden då i så fall. Om man står lagom nära. Det typiska är att man fryser så mycket att man står för nära och blir snudd på både kokt och svedd, medan ryggen är iskall av kyliga valborgsvindar. Så då står man där och snurrar. Vrider sig runt, runt och gnuggar händerna i fingervantarna för att hålla en någorlunda jämn temperatur runt om, liksom. Fast det klart. Valborg är ju Valborg. Då är man ju av med skiten sen. Alltså April menar jag. Som man ändå inte kan lita på vad gäller väder och temperaturer. Nu kommer Maj! Härliga Maj med en försmak av sommaren och ljuvligare tider. Kära Maj välkommen! ;-)

Snart ska jag sluta tjata...

Ja jag vet! Det är mycket trädgård nu. Men vad jag känner mig duktig som får så mycket gjort! :-) Just nu håller jag på att vänta in solen, så den ska skina på trappan. Svinkallt i skuggan, och jag har tänkt att trappmålandet skall bli klart idag. Blev chockad i morse och trodde att karmalagen eller nåt kommit ikapp mig! Poolen läckte. Fyllde upp den till normal nivå häromdagen. Såg mig själv tömma alla 8 kubikmeterna vatten och förgäves leta efter ett mikroskopiskt hål i linern. Men tur som en tokig ska man ha ibland! Det var en enda liten skruv vid pumphuset som inte var åtdragen ordentligt och det lilla minifelet orsakade alltså en nivåsänkning på flera centimeter. Tack alla högre makter för att det fixade sig! Hade inte varit kul annars. Gullvivorna blommar för fullt. Dom på bilden har självsått sig och är tydligen en ovanlig och väldigt gammal sort som min farfar planterade för säkert minst 60 år sedan. Dom är jättefina, gula och gulröda och lite kraftigare än vanliga gullvivor. Nä nu ligger nog trappan i solsken, så nu går det inte an att sitta här längre. Hej svejs!!!

D e mycket utefixande nu...

Varenda dag som det är bra och soligt väder så ler jag, STORT! Idag ska jag måla klart det vita runt trappen. Vad fint det blir när det verkligen ser vitt ut. Sedan ska jag spackla i sprickorna i densamma med ett specialspackel för betong, och när det är klart ska trappan målas mörkgrå. Hade jag tänkt... om jag hinner... Måla får jag kanske göra en annan dag för det måste härda först. Det är inte klokt vad mycket det finns att göra! Det är faktiskt mer än ett heltidsjobb just nu bara med huset och trädgården. Fast det är kul, för det blir ju så fint när det är klart. Det är väl det som driver en också. Man längtar efter att få sitta där ute och sippa på ett glas vin och njuta av resultatet framöver. Funderar på att ”sätta igång” poolen också för säsongen. Det kan ju bli högsommarvärme i maj om man har tur. Ska bära fram det stora gröna trädgårdsbordet också... ja man vet aldrig vad jag hittar på, men detta är några av planerna för dagen. :-)

Napoleon den store och mera målning...

Detta är Napoleon, alias Nappe. En fyraårig herre som vet hur man njuter av livet och inte förtar sig i onödan. Här ligger han i en korg på trappan och njuter, och denna korg är inte liten kan jag säga... Han är en riktigt stor och rejäl tjockis, herr Nappe. Min dotter brukar fråga om jag har givit honom anabola. Han gillar inte att klättra i träd nåt vidare. Han kan snubbla på trappsteg när han har för bråttom och jag har sett honom ramla ned från en trädstam när han skulle jaga sin brorsa. Han gillar inte att bli upplyft. Det är OK så länge minst baktassarna har markkontakt. Då får man gosa hur mycket som helst. Jag börjar undra om han har dåligt balanssinne? Kan katter få svindel? Ja i det här faller kan man ju faktiskt undra. Men oj vad mysig han är, våran Nappe. Man kan ju nästan gosa ihjäl honom ibland! Han är alltid med mig i trädgården och håller mig sällskap när jag fixar och donar. Tror faktiskt att jag skall införa "Nappe-filosofin" i mitt liv också. Åh vad lugnt och bekymmersfritt allt skulle vara. Njuta, äta och sova precis när man har lust bara. Göra precis bara det man har lust med. Tänk dig!
Idag ska jag till stan och köpa mera färg. Den vita tog slut igår. Målade trappräckena ute och det räckte inte riktigt. Ska skjutsa mina gamla föräldrar så att dom kan skriva på sin deklaration hos revisorn så då passar jag på att handla diverse nödvändigheter samtidigt, som exempelvis färg och lacknafta. Och tänk att det är sol och varmt idag också! Jag blir såååå lycklig!

Träningsvärk = Skönt!

Idag förnimmer jag en viss ömhet i muskler som jag inte ens visste att jag hade. :-) Det känns skönt faktiskt. Man känner att man har gjort nåt rejält. Står på mitt kontor på övervåningen och tittar ner över min favoritplats i trädgården. Du ser den på dagens bild. Där ser man åxå det jag grävde igår. Det ser lite halvtrist ut ännu när nästan bara gräset är grönt, men lönnarna blommar och det knoppas så det knakar överallt, så det är snart precis så lummigt och grönt som jag vill ha det. Åh, då kan jag sitta utomhus också och skriva! Vad härligt! Det är precis my kind of life. Det jag alltid velat göra. Det är då jag mår riktigt bra. Så nu är det alltså på G. Inte illa! Nu ska jag gå ut och skrapa bort gammal färg på förstugtrappan och måla på rödfärg på huset så det blir lite fräschare. Riktigt härligt att det blir nåt gjort även idag.

Nu är jag jordad igen! Hääärligt!

Idag har jag gjort slut på så gott som alla mina krafter, när jag fick för mig att gräva i trädgården. Jag hade tänkt stanna inne och skriva, faktiskt, men det var så sanslöst härligt väder ute, så jag var bara tvungen att göra nåt utomhus. Härligt solsken och exakt lagom temperatur. Varmt och skönt. Jag hade tänkt låta sitthörnan vid poolen vara precis som den är, men idag grävde jag alltså bort gräset där. Det har varit sand där en gång, och den var faktiskt kvar under gräset. Gjorde en rektangel lagom stor för trädgårdsgruppen. På bortre kortsidan satte jag några gröna buskar som jag flyttade från ett annat ställe i trädgården. Jag vill liksom rama in det hela med stenmuren på ena sidan och buskar på den andra. Det skall kännas naturligt och lummigt. Och så blir det ju blommor runtomkring också såklart. Just nu finns en rund rabatt med orangea penseér. Jag gick inte in en minut på hela dagen. Jo på toa en gång, men för övrigt var jag ute med en stor flaska mineralvatten och bara grävde. Skitskönt att få krypa på alla fyra och gå loss sig på grästovor och jord!! Jag vilade bara en gång, och då låg jag på rygg på min fleeceväst i gräset och tittade och lyssnade på humlor och fåglar i lönnkronorna. kan det bli så mycket härligare än så? :-) Nu ska jag se på ”Det okända”. Det missar jag aldrig. Och sedan på ”Osaliga andar”. Själv känner jag mig helt trädgårdssalig just nu. Kroppen är stel och ömmar och det ska bli extra skönt med kvällsduschen. Åh vad härligt att allt blir grönt och skönt igen!

Båtlängtan! Igen!!!

Har fått total båtnojja igen! Var på vippen att byta ut min båt mot en husbil, men nu vete sjutton. Kom in från trädgårdsstädandet och råkade zappa in ”Kasta loss” på TV. Ja då är det ju kört igen! Var ett reportage från grekiska gästhamnar (f. ö. från Poros, där jag varit och vandrat i den ljumma grekiska natten längs strandpromenaden) och svenska med för den delen, och fasen också vad man längtar ut på sjön igen!!! Jag har inte varit på sjön i egen båt på en massa år, men för ett par år sedan köpte jag mig en alldeles egen 9-meters veteranstålbåt, med härligt tjockt nitat skrov och ”profil” som en gammal skärgårdsbåt. Hon heter Våga, bara för att jag vågade skaffa mig en egen båt! :-) Jag rev ut gamla inredningen för förra ägarna kunde allt annat än snickra båtinredningar! Det var snett, vint och bedrövligt, helt enkelt. Där har jag dock fastnat. Har inte bestämt riktigt hur det skall se ut när det är klart. Lärde mig faktiskt svetsa förra sommaren och fixade att svetsa räcken m. m. alldeles själv! Jag har aldrig haft tummen mitt i handen och brukar säga att; ”en kvinna är ingenting utan sina verktyg”. Jag ska verkligen försöka ta tag i mitt båtprojekt igen. Ska jag vara helt ärlig så blir det nog svårt att leva utan båt. Så är det bara. Min dotter tjatar också om att jag skall fixa klart Våga. Jag kan hjälpa dig, bara det händer nåt, säger hon. Hon var mycket på sjön när hon var liten och längtar ut igen. Nu behöver jag bara ett jobb också, så att jag kan köpa allt material... hmmmm... alltid är det nåt som kinkar! Men så småningom så. Om inte annat när jag blir pensionär. :-D

Snålblåst och vårmarknad i stan! Yeah!

Ja då har man varit på vårmarknad igen. Min dotter ringde i morse och tyckte att vi skulle flanera ihop i snålblåsten. Faktum var att jag antog utmaningen. Det märkliga var att jag låg i sängen i morse och tänkte på att det var länge sedan man var på en marknad. Och så ringde hon. Märkligt! Telepati måste det väl helt enkelt vara. Mor-dotter-connection! Yeah! Min sambo och jag åkte in till stan båda två och vi vandrade gata upp och gata ned alla tre, bland marknadsstånden. Jag hittade ett par generalcoola solbrillor efter mycket provande på skuggsidan av marknadsgången. Trodde gubben bakom mig sålde kastanjetter, men det visade sig vara en äldre herre med löständer som frös så att han skakade. Solen sken, men hade tillfälligt förlorat sin makt till blåsten i skuggan. Vi gick och käkade på en lokal sylta. Näe vi åt inte sylta! Pucko! Vi åt frukost-lunch buffé. Trevligt. Det var länge sedan vi åt ute tillsammans alla tre. Efter det köpte jag en ganska ”häxig”, stor ring med en lapis-lazuli-sten på, och en blomma och två graverade, liksom ögon i varje kant. Skitfin! En ny favorit, garanterat! Jag är nämligen tokig i bl. a. ringar, och smycken i allmänhet faktiskt. Och solbrillor... och skor... och väskor... ja du hajjar. Och det spelar ingen roll om det är billigt eller till och med second hand. Det är ju så kul att kunna byta ofta, och att INTE alltid se ut som alla andra fegisar som inte vågar ha en egen stil. Stackars dom. Nu är jag i alla fall ypperligt nöjd med min dag! :-)

Ska på fredagsdate med Håkan Nesser...

Ska inte vara lika deppigt bitsk idag, har jag bestämt mig för. Jag känner mig helt enkelt inte sån idag. Sarkastisk kanske. Det är jag rätt ofta och det är väl åxå humor? Jag har en vansinnigt humoristisk sida. Absolut! Kan ha ganska sjuk humor faktiskt. Eller ganska... ja du har ingen aning! Jag uppskattar ett långt och befriande garv, och gärna minst en gång om dan. :-D Det är en nyttig vana. Frigör glädjeendorfiner och får oss att må som prinsar och prinsessor. Ja jag menar då alltså som dom i sagorna. Dom riktiga verkar väl inte ha särskilt mycket att garva åt? Thank God It´s friday! Eller? Det är nåt speciellt med fredagar ändå. Jag kan i alla fall bli glad bara av att säga fredag. Det finns en befrielse i det ordet som jag gillar. Inte ens lördag än, och hela helgen kvar. Inte ens på jobbet är det lika trist som vanligt bara man kan konstatera att det är fredag. Jag har inte planerat vad denna fredag skall innehålla till fullo. Ett fyllo? Nätack. I ärlighetens namn har jag tacklat av vad det gäller att gå ut på helgerna. Det händer då och då men blir glesare och glesare. Jodå det är väl rätt ok ibland, men jag föredrar faktiskt att ha ett kul och givande samtal i goda vänners lag, med snuskigt god mat och ett härligt fylligt vin. Vi får väl se vad det blir idag. Troligtvis inget speciellt. Jag har inget planerat... Ett glas vin blir det nog ... och kanske en bra film... eller några rader i min bok... Just nu läser jag ”En helt annan historia” av Håkan Nesser. Håkan, jag och ett glas vin... en massa lösgodis... mmmmm... Ja det vore nog inte så jäkla dumt faktiskt! Ha det så kul du åxå!

Ett primalskrik i veckan håller doktorn borta!

Hur kan en dag bli mycket mer frustrerande än den här?
Nyss var det sol och skönt. Idag huttrar och fryser jag så jag blir galen. Blåskatarr har jag lyckets få också. Tack för det! Precis vad jag behövde som grädde på moset i jobbsökande och annat som håller på att få mig att förlora förståndet. Usch! Jag vill bara rymma någonstans dit där det är sol och varmt. Varför bor man egentligen i det här eländiga landet? Visst. Sverige är vackert. Pluttenuttande då! Men mer då? Inte särskilt många soldagar om året, men vi kanske kan tacka växthuseffekten om det blir flera, vi som inte bara kan slänga upp en hacka och dra till valfri sandstrand precis när vi vill? Jag vill åka nuuuuu! Meddetsamma! Åh vad jag skall njuuuta, ända tills jag blir ihjälbränd av för tunt ozonlager och allt vad det är.

Och var har min inspiration tagit vägen? Jag som hade sånt bra flyt på mitt skrivande för ett par veckor sedan? Jag har så stort börjat på en psykologisk thriller. Jojomän! Släng dig i väggen Stephen King! När väl inspirationen kommer så har man en massa andra ”måsten”. Jag vill sitta på en balkong och titta ut över havet och bara skriva! Inget annat. Få vara ifred från allt och alla! I vilket fall som helst, den här thrillern kommer att få hela Sverige att darra bara den blir klar, och en fördel är ju också om den då blir utgiven. Men det får vi väl hoppas, eller i alla fall jag. Vill andra inte vända ett enda blad i den så skyll er själva. Ni kommer att gå miste om många härliga rysningar. Ska försöka plocka fram lite ork att ta mig till affären. Det ekar i alla köksskåp för jag har haft för ont för att ta mig någonstans de senaste dagarna. Inte nog med alla frustrationer just nu, jag svälter nästan också. När jag kommer hem igen ska jag ta mig en kletig och god pizza och en stooooor, rivigt värmande 12-årig Glenfiddich!! Det är jag ta mig fan värd tycker jag! Smaka på den du! You wish! Haha! It´s ooonly mine!

Ska tillbaka till Mallis... Men inte snorig!

Jovisst. Nu gör jag ett nytt försök. Förra året lyckades jag sitta i värsta tokdraget på planet och fick en förkylning som hette duga dan efter jag landat! Helt värdelöst, men apotekarna på ön gnuggade nog sina händer av förtjusning när jag systematiskt testade det dom hade i hyllorna. (Det kanske var dom jäklarna som mekat med AC:n på planet? Hmmm...) Min sambo var åxå med och vi var lika sänkta båda två. Men stället var jättehärligt, (Puerto Pollensa) så nu drar vi dit igen i september. Ja oj vad långt i förväg vi bokat, men vi ville bo på samma hotell åxå. Min dotter och hennes kompis följer åxå med. Kul! Så idag är anmälningsavgiften betald, och jag kommer att ha luvtröja och yllehalsduk på mig på planet. Så de så!! Här gäller det att vara förutseende och beredd på allt! :-D

Jahaja. Då var det alltså dags!!!

Mtt livs första blogg är skapad! Och jag som lovat mig själv att aldrig ha en :-D Men OK då. Det kanske till och med blir kul, eller förmodligen ett beroende när man väl kommer igång med skrivandet! Det lär väl visa sig. GRATTIS Vildine till MIN blogg! Den här bloggen kommer att vara full av variationer. Därav namnet såklart. Övertydligt, jag vet. Jag kan bli det ibland likaväl som jag kan vara en aning kryptisk. Jag gillar när folk får tänka efter lite. Nyttigt för knoppen ibland. :-) Jag kommer antagligen att "tycka till" om saker och ting här också. Skönt att vädra sina frustrationer nånstans. Och att dela med sig av glädjeämnen och nya upptäckter i livet. Det här kommer som sagt att bli en salig blandning av allt möjligt. Förhoppningsvis blir det åxå en morot vad gäller mitt skrivande och min kreativitet! Må så ske! Vildines Variationer!!!